När yffen var liten valp hörde jag mycket om hundpratare och det fanns även en person här i närheten som höll i kurser i att prata med sin hund. En bekant med två samojedhundar testade hundprataren och blev lyrisk. Hunden hade berättat en hel del bakgrund som hundprataren knappast kunde ha vetat annars. Själv var och förblev jag skeptisk och har glömt bort det hela tills jag ramlade in på Svensson Svenssons blogg igår (jag försökte kommentera där, men det gick inte). Där skriver hon just om dessa hundpratare och idag fick jag lust att testa. Vem vet, kanske har jag förmågan.
Jag fick ett bra tillfälle så fort vi kommit utanför dörren i morse. En stor S:t Bernhardshund närmare sig, flåsade och såg ut att vara sugen att hugga in på yffen. Yffen morrade, sprätte med benen för att visa dominans och jag började min ”kommunikation”.
Man ska tänka i bilder, har jag fått veta. Och det gjorde jag. Jag tänkte på lunchtallrik. En tallrik, med entrecote, pommes frites och bearnaisesås för att få yffen att förstå att det var vad som kunde hända här. Att han blev en lunchbit .
Det fungerade inte. Yffen blev allt stöddigare och ägaren till S:t Bernhardshunden hade allt svårare att hålla sin hund.
Jag tänkte på en mindre tallrik, med en liten köttbit där benpipor stod upp, utan varken pommes frites eller sås men yffen uppfattade inte det heller och nu började den stora hunden dregla.
Då försökte jag med en hundskål med mosat kött. En liten klick kött bara. Med några vita och svarta pälshår i - yffens svartvita päls.
Inte vet jag om det fungerade eller om det var att den stora hunden närmat sig mer och yffen själv insåg att det var en för stor best att ge sig på. Han slutade i alla fall mopsa upp sig och följde mig lugnt och sansat förbi.
Jag kanske ska testa med samma sak när det gäller kylen som står i dörrhålet? Om jag tänker riktigt hårt på att kylen ligger där ute på släpkärran… Att bilen åker iväg med släpkärran efter sig mot Återbruket. Och om jag tänker på ett öppet dörrhål där man kan gå ut och in. Undrar om det fungerar på karlar?
lördag, januari 07, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Kan det funka på gardiner? Jag tänker: stryk stryk häng häng...
Testa - och så berättar du för mig hur det gick.
Jag tror jag provar på maken och flickorna:-)
Jag har försökt med mina men det fungerar inte. Måste nog tänka hårdare.
Min gubbe säger: Jag är väl ingen expert på vad andra karlar tänker.
Så min teori är att han tänker så här: "Usch vad det där ser tungt ut. Men hon har ju inte sagt nåt än så då står det väl inte i vägen. Då fär det stå tills hon säger till"
Jag sa precis nyss: "Tänk, om jag blir törstig på natten och springer in i kylen" och svaret jag fick var:
"Vad fin du blir då. Alldeles randig".
*skrattar gott* men TÄNK om det vore så lätt,, ändå!
Men tänk OM det är så lätt ändå, utan att man vet... :)
Lite skillnad i storlek, bara... :)
Så du är igång med bloggen nu? Då ska jag genast dit och titta.
Skicka en kommentar