I morgon är det dags för hemutredningen inför vår ryska tjejs sommarvistelse här. En ny utredning måste göras varje gång hon ska komma hit. Jag storstädar inte. Det är inte städningen som granskas utan att vi har normala förhållanden här i hemmet. Okej, dammsugaren tar jag väl fram men det skulle jag ha gjort vare sig en socialsekreterare kom eller inte.
På adoptionskursen diskuterades mycket om dessa utredningar. De flesta par var nervösa. Jag ser besöken mer som en trevlig fikastund, vilket de också har varit. I och för sig är adoptionsutredningar mer ingående och går in på de mest intima saker i ens liv och kanske skulle även jag uppleva just de samtalen och frågorna obehagliga.
På adoptionskursen hörde jag också om ett par som vid hemutredningen påstått att de aldrig varit osams eller oense. Enligt ryktet fick de inte adoptera eftersom socialsekreterarna blev skeptiska och inte ansåg detta vara normalt. Men det kan ju bara vara ett rykte, jag vet inte.
Jag tror att jag också skulle reagera om jag fick höra att det aldrig varit oenigheter i ett långvarigt förhållande. Hur kan man undvika en enda?
Igår ringde vi till vår ryska tjej och allt var bra där på barnhemmet. Mamma pratade ryska med henne och dottern och jag sa var sitt hej i luren. Mer kan vi inte säga men hon lät i alla fall uppåt, vilket är skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nej, jag kan inte heller skriva under på det. :)
Om man aldrig grälar, undrar om man då går och samlar på sig allt? Någon gång måste det väl ut och då lär det bli rejält.:)
Ja, det stämmer.. Jag läste i tidningen med paret på bild och så...om jag minns rätt?
Ja det låter bra att du ser hemutredningen som ett "trevligt besök". DOm får säkert intrycket också. Lycka till besöket i morgon. Men vad gör du med katten och voffsarna? Tänker på stackars brandsinspektören:-)
Hon är van med katten och yffen eftersom hon har varit här förut och hon gillar dom.:)
Usch och fy mig, men spontant tänkte jag "vilken tur att kylskåpet är väck"...*s*
Sorry! Förstår att det kan kännas jobbigt, samtidigt som jag tycker att det är bra att de gör det - för barnens skull. Skönt att hon lät glad när ni fick henne i luren!
Jag har faktiskt också tänkt samma tanke! Om kylskåpet, alltså...:)
Nej, jag tycker inte att de här utredningarna är jobbiga och visst är det bra att de görs. Barnen är annars helt utlämnade när de kommer hit.
Det blir bara en trevlig fikastund imorgon, kan jag tro.
Skicka en kommentar