Orkar snart inte mer

Temperaturen på altanen respektive inomhus...




Hallonbusken börjar ge upp. Det spelar ingen roll hur mycket vi vattnar. Den behöver den där ordentliga rotblötan.



Det är likadant med häcken...




... och med äppelträden.


Yffen börjar ge upp



Varje dag väntar vi på de där åskskurarna som ska komma och visst har de varit på väg. Hela fyra gånger har vi sett hur de närmat sig men det händer något konstigt så fort de är alldeles nära. Ovädret splittras upp i två. De går förbi på sidorna om oss där det dundrar och blixtrar hej vilt och man kan föreställa sig vilka störtskurar som kommer med dem.

Och hos oss... Ja, där fortsätter solen att skina medan gräset blir allt gulare och svetten dryper om oss.

Orkar snart inte mer...

En tung dag

Det har varit tungt idag. Både för oss och för Lena. Avskedet på Arlanda var en repris från förra året, alltså lika sorglig. Jag har uppdaterat barnhemmets hemsida med bilder av barnen som lämnade Sverige idag.

Det var väldigt tyst och tomt när vi kom hem. Lena lekte med Barbie innan vi åkte hemifrån. De är utplacerade på golvet och hennes säng är obäddad. Jag klarar inte av att gå in där och städa upp just nu, det blir bara för mycket.

Samtidigt som vi återvände hem från Arlanda, var hon redan hemma i Moskva. Så långt bort...
Och nu ligger hon säkert och sover i sin säng på barnhemmet.

Ett år... Det låter länge men vi vet hur fort det här året gick. Snart är vi där.

Hem igen

På söndag åker Lena hem igen. Det är en månad tidigare än beräknat.

Vi har haft lika många roliga och härliga som otroligt tuffa och jobbiga stunder. Det har inträffat saker som jag aldrig hade kunnat drömma om och vi var tvungna att fatta ett beslut om hon skulle åka med de barn som återvänder hem på söndag eller om vi skulle chansa att saker skulle ordna sig till det bättre och hon skulle vara här ytterligare en månad, trots att vi börjar jobba och inte har lika mycket koll på vad som händer.

Vi beslutade om hemresa för henne redan nu. Jag har otroligt dåligt samvete för det men samtidigt törs jag inte chansa och dessutom har hon själv inte koll på att hon reser hem tidigare. Ingenting har förändrats, trots att vi blev tagna på sängen över saker som inträffade, och hon får så klart komma tillbaks nästa sommar men bara under vår semester, när vi är lediga och kan ha koll.

Ändå känner jag mig som ett stort monster som gör det här och mitt dåliga samvete kommer att finnas kvar länge, länge efter att hon har åkt.

Det här blev kryptiskt men det är svårt att berätta något utan att berätta allt.

Kattungarna igen

När Gunnel var här idag frågade jag om hon hade lust att följa med till grannen och titta på kattungarna. Hon tordes inte eftersom hon var rädd att falla för frestelsen. Det kanske var tur för henne det, för idag var de sötare än någonsin...









Så. Nu ska jag sluta tjata om kattungarna...

Uppdaterat:

Humlan tyckte att jag kunde lägga ut fler bilder så här kommer ett litet kollage.



Så. Nu ger jag mig.

Fint besök

Idag fick vi besök av yffens "gammelmatte" Gunnel, hans "gammelhusse" och hans mamma Adina och halvbror Bango.

Yffen tyckte att halvbrorsan Bango var roligast. Bango fick i yffens fantasi agera som löptik i brist av en sådan. Och stackars Bango, som fortfarande är så ung att han inte riktigt förstår vad det är frågan om, tyckte att det var både trevligt och ovanligt med en så kramig och efterhängsen hund som yffen. Det kramades hej vilt, både framifrån och bakifrån och inte en sekund fick den stackars Bango vara ifred.

Jo, en liten stund då, så jag hann ta några anständiga bilder.



Yffen (till vänster) är, trots att han är äldre, mycket mindre än lillbrorsan Bango.



Mamma Adina tog det lugnare än killarna.

Och nu ligger yffen helt slut och sover, nöjd med att ha träffat familjen igen. Lika kul tyckte vi också att det var att de kom!

106 st

106 spamkommentarer i min blogg den här morgonen. Det finns inte en chans att jag hinner ta bort allihop för tillfället men nu är det bokstavskombination till kommentarerna som gäller.

Vad trött man blir...

Hur vet han allt?

Min föreställning om att bygga ut ett hus, är helt enkelt bara bygga ut det. Alltså spika upp stomme, sätta upp väggar, isolering och golv. Och fönster förstås.

K håller på med utbyggnad av vårt hus. Ett rum och en liten hall, utflyttning av trappor till hallen så att vi får större kök.

Först började han med att gräva. Om vi skulle byggt på den betongplatta som vi hade under verandan, skulle det leda till att plattan ledde in kylan. Torpargrund ska det vara för att minska risken för fukt, enligt honom. (Det hade jag aldrig tänkt på.)

Han grävde alltså och murade en grund. Jag skulle aldrig ha tänkt på att man faktiskt bygger för ventilationen från den befintliga källaren men det gjorde han. Ventilationsrör tillverkades, han lät en del i muren vara öppen för att man skulle komma ner i båda utrymmena vid behov.
Det skulle jag aldrig heller ha tänkt på.

Vid taknocken satte han en liten kil och han visade mig att tegelpannorna annars kommer att luta fel. Sånt skulle jag inte heller ha tänkt på. Det är en hel massa små detaljer som jag överhuvudtaget inte skulle veta, som måste till för att det ska bli ordentligt. Jag skulle inte upptäckt de detaljerna förrän det hade blivit fel.

Eftersom han inte är någon snickare och inte har byggt annat än vår altan och en kompis balkong, frågade jag hur det kommer sig att han vet allt det här.

Han funderade. Och funderade. Sedan tittade han undrande på mig, ryckte på axlarna och sa: ”Men sånt vet man väl bara…?”

Gör man? Inte jag i alla fall.

Jag hör röster

Det är som om de talar till mig



och de små rösterna säger:



Välj mig!




Nej, välj mig!




Du måste välja mig!




Så klart måste du välja mig!



Och jag har jobbigt med mig själv just nu... (med risk för att vara tjatig).

Nya solisar

Det ska vara stora bågar i år

Fem saker lite varstans

Fem saker i min frys

Tärnad potatis
Hallon
Haricot Verts
Knäckbåtar
En 88:a (som legat där länge och som ingen tagit än - när jag så småningom tar den, lär någon sakna den)

Fem saker i min garderob

Skor
Kläder (förstås!)
En kudde på hyllan
Pläd
En... katt (?)

Fem saker i min bil

Solglasögon
Flärp att sätta i kundvagn
Pennor
Cd-skivor
En påse skumbilar (som jag gömt och ingen annan vet om)

Fem saker i min handväska

Plånbok
Alvedon
Handkräm
Bajspåsar (Obs! Yffens!)
Nikotintuggummin

Denna langade Anne-maj till mig och jag langar vidare till fem personer eller fler som känner sig manade.

Bara en sak innan jag fortsätter att njuta av sommaren...

Jag ska inte ha en kattunge. Jag SKA inte ha en kattunge. Jag ska INTE ha en kattunge.

Men om man leker med tanken att man fick välja bland grannens kattungar som har växt...
Alltså bara leker med tanken... Inget mer.

Kattunge nr 1

Hane. Grå och vit. Mammas pojke. Stor och kraftig och gråter efter mamma hela tiden.



Kattunge nr 2

Hane. Svart med djupblå ögon. Lugn och bestämd.

Kattunge nr 3

Hona. Helgrå. Lugn och försiktig. Tystlåten.

Kattunge nr 4

Helgrå hane. Cool ledartyp.

Kattunge 5

Hane. Helgrå. Den nyfikna som kommer att vara först ur lådan.

Man bara döööör...

Undrar vilken man skulle välja.

Grafik från

http://aegin.com/asasgrafik/

Hemma igen

Vi kom hem tidigare än planerat. Klimatanläggningen i bilen gick sönder och vi fick stanna varje timme för yffens skull som hade det otroligt varmt där bak. Att åka till Kalmar och Öland var inte att tänka på (och inte blev det något besök på Mamsans i Nybro heller). Det blev en minisemester istället.

Det här var något av det bästa vi köpt:



Det är en portabel dvd med små skärmar som fästs på nackstöden. Tjejerna såg på film hela vägen och vi slapp standardfrasen (som brukar komma redan efter tjugo minuter): "När är vi framme". Det gnälldes inte ens över värmen i bilen. Tvärtom. När vi var framme, suckades det.

Vi började i Söderköping, hos Bloggblad. Några timmar försenade (vi var tvungna att stanna till för att kyla yffen flera gånger under vägen) körde vi upp på hennes uppfart. Hos henne fick vi goda hembakade bullar och fick lyssna på fin sång till piano. Hon har enormt fin sångröst, Bloggblad!

Senare fick vi besök av Bloggbladarna (kan man skriva så?) på campingen.



... och vi begav oss mot kanalen i Söderköping.

Jag blev överraskad över hur fint och mysigt där var.



Här är dottern och yffen framför en väderkvarn. Söderköping var fullt av äldre fina, bevarade hus och nere vid kanalen var mycket folk i rörelse. Där satt vi på en uteservering och tittade på folk (yffen tittade på hundar), åt goda rätter baserade på pannkakor och pratade. Det var hur trevligt som helst.






Innan vi skildes åt promenerade vi på Söderköpings små gator och tittade i skyltfönster.



Bloggblad visade tjejerna de bästa butikerna men det blev inget shoppa av dagen därpå. Vi gav oss iväg mot Ödeshög där vi tog in på en liten lugn camping och gjorde ett snabbt besök i Gränna på eftermiddagen.



Idag gick vi i Vadstena en stund.





Det fanns ingen anledning att ta in på en camping för campandets skull. Vi var ganska nöjda med det livet, allihop. K har en hel del att göra på huset här hemma och bad finns lite överallt häromkring. För det är ju bada som gäller några dagar framöver...