Iréne och Tullikki från Skrivarsidan var urtrevliga och hade ett fint bord för Skrivarsidan med böcker och kanonfina vykort som de skapat tillsammans (foton som Tullikki tagit och dikter som Iréne skrivit).
Iréne presenterade novelltävlingen på scenen (alla foton blev suddiga och mörka men lite syns i alla fall)
... och sedan fick jag komma upp och ta emot diplom och ett väldans fint blomsterarrangemang
Jag behövde bara säga "tack" (tack och lov:)) och Iréne läste lite ur min novell
Hon gjorde det proffsigt och det märks att hon har rutin.
Sedan bar det iväg hemåt. I bilen bestämde jag mig för att göra något åt det här med scenskräck eller vad man ska kalla det. Vi får se vad det blir.
10 kommentarer:
Vad kul för dig att bli så uppmärksammad. Synd att det ska vara så svårt att bevara blommor. Finns visst något sorts salt man kan lägga dom i så håller dom sig.
Härligt! Kul att det blev så bra - klart du måste åtgärda scenskräcken!
Säger jag som faktiskt ändå blev ganska nervös innan jag skulle sjunga idag även om jag inte var helt ensam och inte trodde att jag skulle bli det ALLS.
Men det gick väldigt bra. Nerverna berodde mest på att jag började hosta som bara den ett par minuter före - och det går liksom inte att hosta och sjunga...
Roligt att få se bilderna.
Det enda sättet att helt bevara dem är ju genom att ta bilder. :)
Förra kommentaren var förstås svar till Gunnel.
Och Bloggblad: Kul att det gick bra för dig också! Tror att man märker av sånt (som hosta) mest själv. Ingen annan tänker ens på det.
Grattis, du fixade det!! Dukiga dig, kram!
Grattis och skönt att pärsen är över! Hoppas på bättre nästa gång.
Bambi: Nja... Jag stod där i alla fall. :)
Anne-Maj: Tack. Det hoppas jag också (om det blir en nästa gång)
Grattis och så skönt att det gick bra!
Nästa gång Du får pris (det kommer mera tror jag) så kommer Du säkert tordas ta ett steg till: Ta små steg i taget så går scenskräcken över. Själv är jag så knasig att jag kan göra "allt" på scen (utom intima saker och sjunga förstås)
Grattis! Trots att jag älskar att stå på scenen har jag förståelse för att du var glad att du slapp hålla tal....men du kommer säkert att göra det till slut. Roligt att få se bilderna.
Batbut: Tack! När jag stod där uppe fick jag plötsligt en känsla av att jag skulle ha klarat av att läsa novellen - men det var säkert bara för att jag visste att jag inte skulle göra det. Om det hade varit tvärtom, kanske jag också hade känt precis tvärtom. Önskar att jag också kunde göra vad som helst på scenen.:)
Londongirl: Tack! Jag hoppas att jag klarar det så småningom. Behöver folk att öva på. Får väl annonsera. :)
Skicka en kommentar