Kurs i ryska, kanske...

I höstas, efter att ”vår” ryska tjej hade åkt hem, letade jag med ljus och lykta efter en kurs i ryska. Det fanns en i Västerås, på en tid som inte passade mig och som det till slut heller inte blev något av eftersom det var för få anmälningar. Det fanns också en distanskurs som var alldeles för avancerad och krävde för mycket tid för att den skulle passa mig.





Det här fotot är från 60-talet någon gång och föreställer mina kusiner. De bor i Ryssland, i Tjeljabinsk vid Uralbergen och vi har aldrig träffats. Det har varit min önskan under alla dessa år men av diverse orsaker har det aldrig blivit av. Dessutom kan vi inte göra oss förstådda med varandra. De pratar inte engelska och jag kan alltså inte ryska. Det är hela tiden mina föräldrar som håller kontakten där.


I Ryssland har jag även en stor släkt på mammas sida. Också där upprätthåller mina föräldrar kontakten. Mina föräldrar börjar bli gamla och den dagen de går bort, är också kontakten med den släkten bruten – om inte jag lär mig språket.



Den här tjejen, min syssling Ira från S:t Petersburg, verkar vara väldigt angelägen att hålla kontakt men även hon och jag har språksvårigheter.
Jag börjar inse att det verkligen är läge att börja en kurs i ryska snart. Kanske får jag lov att söka den mer avancerade kursen och istället för att skriva, lägga ner all tid på den ett tag framöver.

Inte minst med tanke på "vår" ryska tjej som kommer att tillbringa en hel del tid här.