Innan jag ger mig iväg till jobbet, ägnar jag mig åt det här idag (utdrag ur ett kåseri som jag skrev i den lokala tidningen):
Det står en motionscykel i källaren. Den har stått där ensam och övergiven tills nu. Varje dag får den sällskap av mig och de gnisslande tramporna får åter ljuda. Ner till källaren är det 14 trappsteg. Jag vet, för jag räknar dem när jag kör mitt eget komponerade träningspass - trappasset. Det är enkelt och går helt enkelt till så att jag först springer ner, sedan upp, sedan ner, sedan upp. Om och om igen, i så rask takt som möjligt. Redan efter andra uppförspasset är jag lika svettig som efter ett fem minuters träningspass på jympan. Det måste betyda att mitt pass är mer effektivt, eller…?
Katten brukar bli lika förvirrad varje gång. Eftersom hon följer mig som en skugga vart jag än går i huset, får hon samma träning som jag. Med svansen i vädret springer hon först efter mig ner, sedan upp, sedan ner igen. Det räcker för henne. Där brukar hon stanna och titta storögt på mig och hon ser lika fascinerad ut varje gång mina steg blir långsammare och jag till slut stapplar de sista två trappstegen ner för att flåsande hasa mig fram till dörren till hobbyrummet där motionscykeln står.
Motionscykeln, ja. Den är gammal och trög och fungerar bara i ett läge. Det trögaste. Bredvid har jag en radio för att underlätta mitt cyklingspass. Att sitta att titta på en grå betongvägg ger inte den där kicken som behövs. Alltså hjälper radion till och mitt träningsprogram går till så att jag trampar i takt till musiken. Alltså; långsammare till ballader och snabbare till mer rivig musik. Jag måste trampa ihärdigt till tio låtar i rad, det har jag lovat mig själv. Jag tillåter sedan mig själv en paus.
Än så länge har jag inte varit med om en enda ballad när jag har trampat. Aldrig har låtarna varit så snabba och långa; säkert har de kört sexminuters låtar varje gång, mest rock. Det här med tio låtar på raken har hittills aldrig fungerat. Flåsande låter jag benen hänga rakt ner medan jag ligger med hakan på styret och vilar och låter musiken rulla på utan att jag hänger med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad gör du under mellansnacket till låtarna? Tar en cigg? ;)
Det är jag väl värd? :)
Monica...har inte vågat fråga hur det går...det gör det alltså inte. Kom igen nu.
Motionscykel...finns inte mycket som är tråkigare. Att cykla utan att komma någon vart. Ta fram riktiga cykeln och kör Svanå eller Skråmstarundan. Dom är jättehärliga. Särskilt nu på våren :O)
Ska köpa mig en ny cykel - min är så gammal. I och för sig rullar den bra men man sitter så upprätt, som Prusiluskan ungefär. Sen ska jag ta alla möjliga rundor häromkring.
Hur ofta gör du dessa övningar? Låter tufft, jag är mäkta imponerad. Jag hade en träningscykel förut men den samlade mest damm så den såldes,
1 000 kr fick jag för den. Inte illa va?
Varje dag, står det ju. Jösses!
Nja... Kåseriet är gammalt - på den tiden gjorde jag kanske det varje dag (bara kanske). Nu händer det då och då, allrahelst när vi närmar oss sommar. :)
Skicka en kommentar