Min gamla 686:a

En gång i tiden, när jag jobbade som IT-tekniker, var jag hemma i teknikens värld, både vad gällde datorer, mobiltelefoner och digitalkameror. Min privata mobiltelefon då var en Ericsson 686:a, idag kallas den tegelsten, och min jobbmobil var en Nokia 6610, den senaste modellen då.

Min Ericssonmobil har hängt med ända sedan dess. Jag gillade den, var hemma med den och den lockade alltid fram småleenden hos folk runtomkring när jag plockade upp den ur väskan. Den hade den där vanliga standardringsignalen och eftersom jag inte använder mobil annat än till att ringa ett samtal hem från jobbet och ha med i bilen när jag kör hem sena kvällar (ifall jag skulle hamna i diket), så har den varit helt okej att ha. Dessutom har vi en handsfreehållare i bilen som passar för just en Ericsson 686:a. Och det var just i den laddaren min kära 686:a satt när K hade bilen inomhus i en verkstad på jobbet, olåst, eftersom han inte kunde inbilla sig att någon skulle vilja ha en så gammal mobiltelefon. Den gången blev det inbrott på hans jobb.

Vad tror ni att de tog? Just det, min gamla, kära 686:a.

Sedan dess har jag lånat K:s mobil och han är lite mer för den senaste tekniken. Det är inte jag längre. Annat än att jag har använt mobilkameran en hel del, den har faktiskt varit bra att ha många gånger. Men att SMS:a ligger inte för mig. Dessutom får man hela tiden tre val av bokstäver. Jag fick ett SMS av några bekanta som hade rest bort och som skrev att resan hade gått bra och att de installerat sig. Det var första gången jag skulle skicka ett SMS på K:s telefon och jag skulle svara ”Kul att allt gått bra” eller något liknande. K:et gick bra, U:et likaså. Sedan skulle jag ha dit ett L i ordet Kul och fick alltså tre alternativ, varav det första var bokstaven K. Naturligtvis hoppade också den bokstaven in och jag blev stressad att snabbt få bort den. Så stressad att jag istället skickade iväg SMS:et. Jag skulle vilja ha sett mina bekantas miner den gången…

Häromveckan fick jag ett SMS från Bloggblad och skulle svara henne med något ord som började på P (kommer inte ihåg vad jag egentligen skulle skriva) men jag skickade i alla fall
iväg det där P:et mol allena.

Det är inte lätt att få tag i en 686:a idag. Nu har vi i alla fall kommit över en gammal Nokia. Lite tegelstensaktig men inte alls som min Ericsson. Och jag har hämtat ut ett nytt refillkort hos Telia eftersom det gamla som blev stulet, är spärrat.

Vi får se om den här blir mig lika kär. Jag tror i alla fall att det är lättare att SMS:a på den.