Jag har svårt för avsked i vanliga fall. Än värre är det när ”vår” ryska tjej åker hem härifrån.
Idag är det exakt två månader till hon kommer och fem månader tills hon åker hem igen. Jag bävar redan för hemresedagen.
Dagen då hon åkte hem i somras, var hemsk. Det vore en sak om hon hade en familj därhemma men bara vetskapen att man skickar tillbaks henne till ensamhet och till ett ställe där djungelns lag råder…
Hennes sista dag här höll jag skenet uppe, var kanske överdrivet ”hurtig” och försökte skämta bort den sorg jag kände. Jag tror att hon gjorde likadant.
När grannbarnen kom med avskedstårta var jag tvungen att gå in i badrummet och blinka bort tårarna som var på väg. Likadant när vi packade ner det sista av hennes saker och när hon la sin Barbie i sin säng och sa att hon fick ligga där och vänta tills hon kom tillbaka.
På väg mot Arlanda sjöng vi i bilen. Allt för att inte släppa lös gråten.
Jag hade hört från andra i föreningen hur dessa avsked skulle gå till. Föräldrarna vinkade av barnen och sedan grät man. Det var viktigt att inte visa barnen sin sorg.
Och jag stålsatte mig de två timmar vi väntade på flygplatsen och när vi gick iväg mot Gate 9.
Där stod sedan vår tjej och höll i mig krampaktigt med båda händer.
När de andra barnen började gå in genom gaten, stod hon kvar och höll kvar sitt grepp om mina händer och en manlig personal från barnhemmet kom fram, tog tag i henne och talade om för henne att det var dags.
Då brast det för henne. Hon höll mina händer och storgrät.
Jag skulle böja mig fram för att krama om henne och då hände det som inte fick hända. Det brast även för mig. Det var fel. Jag skulle glatt vinka av henne och sedan gråta. Inte släppa lös tårarna så att hon såg.
En föreningsmedlem kom fram och tillrättavisade mig. ”Hur tror du att det känns för henne när du står här och gråter?”, sa hon och jag kunde för mitt liv inte stoppa mina tårar.
Jag fick lov att vända ryggen åt vår tjej för att hon inte skulle se. Likaså gjorde dottern, som också grät.
K klarade av att vinka av henne men han berättade att hon hela tiden storgråtande vände sig om mot dotterns och mitt håll – och vi hade vänt ryggen åt henne. Jag undrar om det verkligen var bättre?
Andra föräldrar klarade av att hålla tillbaks sina tårar och jag börjar allvarligt fundera på om jag ska stanna hemma avresedagen det här året. Eller om det sårar henne mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag förstår inte varför det skulle vara fel att få visa sina känslor. Varför får ni inte gråta? Det låter helknäppt. Om ni står där och ser glada och nöjda ut medan hon gråter, hur blir det då? Då tror hon kanske att ni är glada att hon åker.
Nä. Jag tror benhårt på att det bästa är om man får visa precis hur man känner. Då blir det inga missförstånd.
Jag vet inte om det från början är önskemål från barnhemspersonalen att vi föräldrar inte ska gråta inför barnen när de åker. Att de kanske får ta hand om ledsna barn på flyget. Å andra sidan var de ledsna ändå.
Personligen tycker jag som du. Det är naturligt att känna sorg sådana gånger och jag tycker själv att det måste kännas konstigare för barnen när föräldrarna står glatt vinkande när de åker.
Jag ska ta upp det här med föreningen. Om det ska vara så hårt, måste jag nog stanna hemma när hon lämnar oss nästa gång.
Att visa sina känslor tycker jag är en självklarhet. Att hon känner er sorg bekräftar väl ännu mer att ni bryr er om henne och har känslor för henne. Jag skulle inte kunna hålla tårarna borta.Jag tycker du ska ta upp detta med föreningen. Verkar ju helt känslokallt.
Man ska visa sina känslor, som barnet kan hantera. Personalen ska ju inte säga till om. Förklara för barnet att man är ledsen och så.. men att stortjuta kan bli lite svårt. ja.. avsked är ett svårt kapitel.
Du har berättat det här för mig tidigare och fick då en klump i magen. Samma händer nu. Det är klart man ska visa sina känslor. Det blir ju helt fel annars. Konstigt folk i den föreningen.
Jag kan aldrig stålsätta mig...det har jag aldrig klarat av. Det tänker jag heller inte göra om jag känner att jag måste få vara ledsen.
Känslor har vi väl för att kunna visa dom.
Det här måste ni ta upp med föreningen. Visst är det helt naturligt att visa sina känslor. Barn känner om man låtsas vara glad och varför skulle ni det? Hon ska väl inte få tro att ni vill att hon åker? Det här låter nog lite konstigt men...det bästa för er skulle kanske vara att ni kunde vara ledsna och prata om det tillsammans INNAN själva avresedagen. Ett varmt lycka till önskar jag er!
Jag kommer att ta upp det här med den nya styrelsen. Det är inte lätt för oss nya föräldrar och jag tror också att det är mer glädjande för barnet att se att familjen också är ledsen över att hon åker. Jag pratade med andra föräldrar på Arlanda som blivit "luttrade" och klarade av att hålla tårarna borta eftersom de varit med om dessa avsked i så många år.
Visst skulle jag vilja prata med "vår" tjej om det här men vi kan alltså inte prata med varandra. Förhoppningsvis lär hon sig svenska under de här tre månaderna i sommar vilket skulle göra allt så mycket lättare.
Hur gammal är hon? I den skola jag arbetar har vi ofta helt nyanlända barn från olika delar av världen. Det finns många sätt och metoder att lära sig svenska för barn.Hon kommer säkert lära sig en hel del under den tid hon är hos er.
Hon är 9 år. När hon var här i somras lärde vi oss nog mer ryska än hon lärde sig svenska :) men vi ska ta tag i det i sommar. Och vi har längre tid på oss - tre månader. Sist var hon bara här tre veckor.
Jag tycker rent spontant att hon måste få veta att ni är ledsna för att hon åker. Hon har väl aldrig haft nån som brytt sig förut?!?!
Och så är det väl skillnad på att gråta och gråta? Man bölar väl inte utan gråter tillsammans. Och visar att man är glad att de finns.
Att veta att någon längtar efter en måste väl vara en fantastisk känsla om man är föräldralös?
Jag tycker också att barnen borde få känna att de är saknade.
Som sagt, vet jag inte orsaken till att vi inte får visa känslor. Om det är för att barnen blir extra ledsna på flyget och personalen inte räcker till.
Ska ta reda på det.
Skicka en kommentar