Det blev tyst utanför dörren men efter några timmar var han tillbaka, stod och trampade och jamade och när dottern kom hem och kelade med honom, rent av kastade han sig mot henne om och om igen och verkade otroligt keltörstande. Dottern fick noga restriktioner att inte ge honom mat (eftersom han i så fall kunde bosätta sig här) och vi har heller inte gett honom något.
Halsbandet var bara ett halsband, till ingen nytta. Inget namn, inget telefonnummer och ingen granne känner till eller har tidigare sett katten i området. Och vi kunde inte ta in honom eftersom varken yffen eller vår egen katt knappast skulle ta emot honom med öppna armar…
I morse var han kvar. Det är alltså tredje natten han verkar ha spenderat under vår husvagn och jag ringde polisen som i sin tur kontaktade Föreningen Huskatten. Det blev klart att polisen skulle hämta katten och köra den till katthemmet men de fick mycket jobb och kunde inte säga när de kunde skicka en bil. Vi körde själva dit katten.
Där har han nu ett eget varmt rum med mat, torrfoder, vatten, egen klösbräda, egen säng och han verkade finna sig tillrätta genast. Han vräkte i sig maten, klöste på klösbrädan, la sig för att sova. Han verkade plötsligt väldigt trött. Det kan ju inte vara så lätt att sova utomhus när det är 20 minusgrader.
Varför skaffar somliga människor katt? Jag förstår inte…
13 kommentarer:
Kissen verkar ju inte undernärd, så det är nog en liten herre på friarstråt som kommit för långt hemifrån Man kan bara hoppas att matte och husse letar och hittar honom hos Huskatten!
Stackars kisse, det skär i hjärtat att maänniskor kan behandla en levande varelse så..
Marskatten: Ingen husse eller matte hade efterlyst honom. Det är konstigt eftersom det har varit så kallt i så många dagar och nätter. Får katter välja, går de helst inte ut i kylan. Jag hade inget val. Några nätter till i den här kylan och han hade säkert inte klarat sig.
Marskatten: Ja, jag kan inte tycka att hans ägare bryr sig nämnvärt mycket.
Jag menar förstås Morgondimma på den sista kommentaren. F´låt men jag fick en konstig html-ruta till kommentaren och såg inte själv ordentligt vad jag skrev.
Nu börjar det komma spam. Vi får se hur länge det dröjer innan jag får lägga in de sjösjuka bokstäverna igen...
Han hade tur som strök omkring hemma hos dig. Här finns det katter, men jag låtsas att jag inte ser dom. Tar för givet att de bor nånstans.
Stackars kisse. Vilken tur att det var du som fann honom. Ingen vill vara ute i -20 grader.
Gunnel: Jag hoppas också att han får ett bättre liv i fortsättningen.
Bloggblad: Jag skulle faktiskt inte ha reflekterat så mycket över att han höll sig här om det var sommar. Men när det är så kallt, förstod jag att allt inte stod riktigt rätt till.
Eva: Det var han som fann oss. :)
Stackars lilla misse. Tur att han (eller hon?) hade turen att passera ert hus!
Det fanns skydd här (husvagnen) att sova under och dottern gav honom en hel del uppmärksamhet. Det var förmodligen därför han stannade här.
Man vet ju aldrig, det kan ju faktiskt ha hänt något liknande men om katten har halsband, så vore det ju bra om namn eller telefonnummer stod där. Det gjorde det inte på det här halsbandet och då gör det heller ingen nytta.
vad skönt att du såg till att han kom inomhus och fick värme och mat. Knäppt att inte skriva åtminstone ett telefonummer på halsbandet! Hoppas det går bra för honom.
Det känns skönt att veta att han är inomhus i värmen och får mat nu. Dessutom har jag haft mailkontakt med Huskatten och vet att han mår hur bra som helst. Jag hoppas också att han får ett bra liv.
Skicka en kommentar