fredag, mars 31, 2006

Barn ljuger inte - de fantiserar

Imorgon har vi bott i det här samhället i sex år. Dottern var alltså sex år när vi flyttade hit och i en fantasiperiod eller önsketänkandeperiod, om man så vill.

Jag tyckte det hände lite lustiga saker, som när en av dotterns klasskompisars mamma började prata med mig om deras vattensköldpadda. Det kan man väl göra men det är väl inte det första man gör när man träffar en ny människa? Kommer inte ihåg exakt vad hon sa men hon ställde en fråga som jag inte kunde svara på.

En annan kväll ringde telefonen och det var en av dotterns klasskompisars mormor (!) som berättade att hennes katt var dålig i magen och undrade vad hon skulle göra. Eftersom jag har lite erfarenhet av katter genom livet tyckte jag att hon skulle sluta med mjölken och ge vatten med lite grädde i. Det kändes ändå lite lustigt att en mormor ringde just hit och frågade om sin katt.

Förklaringen fick jag en gång när en klasskompis till dottern följde med henne hem efter skolan. Kompisen frågade mig: ”Är det kul att vara veterinär?”.

Behöver jag tala om att dotterns kinder blev rosenröda?

5 kommentarer:

Bloggblad sa...

Min dotter hade också livlig fantasi och berättade de mest märkliga historier på lågstadiet. Fröken i skolan tog mig avsides och var bekymrad: Hon ljuger, sa hon.
Fröken på fritis skrattade gott och sa: Vilken underbar fantasi hon har, hon berättar de mest otroliga saker för oss...

Anonym sa...

Haha...jag tycker det där är så härligt. Har skrattat åt den förr. Jag skulle bara ha velat sett dina miner

Anonym sa...

Vår äldsta hade också livlig fantasi. Hon ljög inte, som en del ville påstå. Jo på ett sätt, men det hon gärna ville, det trodde hon på. Det var hennes värld.

Batbut sa...

*s*... Att Du inte passade på att ta betalt när Du ändå hade telefonrådgivning?

Monica med yffen sa...

Bloggblad: Det är väl just i 6-års åldern som den där fantasin är som värst, vad jag förstår. Nu händer det inte längre (vad jag vet i alla fall :)).

Gunnel: Allt blev plötsligt så glasklart. Tyckte först att folk var lite knepiga. :)

Eva: Ja, det är nog mer önskedrömmar än lögner.

Batbut: Jag kunde ju faktiskt ha öppnat en liten mottagning här. :)