När yffen kom till oss för två och ett halvt år sedan, hade katten redan bott här i flera år. Ändå tog yffen över fullständigt, domderade och talade om för katten vad hon fick göra och inte fick göra. Katten är så snäll att hon är menlös och fann sig i att inte gå fram till matskålarna så länge han fanns där och att inte hoppa upp i vår säng om nätterna eftersom han tagit över den platsen, att inte längre sova på sin favoritplats i soffan eftersom yffen tagit över den. Och så har det varit sedan dess. Tills nu. Jag vet inte vad som har hänt men nu har katten börjat med någon sorts terror och verkar njuta av varje minut.
Hon hoppar på yffen, biter honom över ryggraden och boxar till honom. Yffen skriker, kommer springande till mig och gömmer sig. Och katten efter.
Hennes favoritplatser har hon tagit tillbaks. Ligger han där, kliver hon bara på honom.
Hon tycker det är kul att stå bakom dörrar och hoppa fram för att skrämma yffen. Och när han vet att hon står där bakom, törs han förstås inte gå förbi. Han gråter högt för att få hjälp. Och efter att han fått hjälp, är det som om hon hämnas genom att flyga på honom igen vid första bästa tillfälle.
Det är rena cirkusen.
Undrar om det är det här som kallas att ha fått nog?
12 kommentarer:
Skönt att det är lite bättre!!*Skrattar* Katten ville väl vara snäll mot den nya familjemedl, men tycker att nu får det vara nog!
Men himmel, de är ju så söta båda två!
Jag tycker himla synd om dig som har tandvärk. Det är vidrigt.
Hos mig ger jag igen idag för katt- och hundbloggar....:) "Man tager vad som havas kan!"
Bambi; Det är helt klart mycket bättre och måste ju betyda att han förmodligen gjort rätt?
Bloggblad; Jag ska gå till dig och se vad du har på hjärtat när det gäller hundar och katter...
Du! De ogonen provocerar man inte i forsta taget.
Jag tror yffen har förstått det...
Bambi: I mitt svar till dig menar jag förstås tandläkaren.:)
Men hon är lite väl hårdhänt ibland och han blir sååå ledsen, stackarn. ;)
Stackars lille Yffen! Undrar om det blir så här också framöver. Det blir grejer dt när tre katter ger igen för allt de utstått detta förta år med Freja.
Ja, det är lustigt att det plötsligt vänder? Katten har varit alldeles FÖR mesig de här åren men nu är hon nästan FÖR elak.
Det låter lite som när vi hade tupp och hönor och vår cocker ibland fick nog av stöddige tuppen och flög på honom .., tuppen brukade hacka honom i rumpan eller bita efter svansen .. till slut blev Linte galen av ilska och jagade iväg tuppskrället!
Hoppas att din tandvärk ger sig. Idag har jag haft bara lite-lite ont, men ska dit om två veckor och rensa i rotsystemet. Gissa, om jag längtar ....-(
Lite kul med en stöddig tupp. :)
Jagade Linte iväg honom för gott, alltså?
Tandvärken har varit ganska uthärdlig hela dagen men så fort det blir kväll, blir den värre.
Jag fattade vad du menade! *flinar*
Skicka en kommentar