Idag har vi varit på utvecklingssamtal med dottern. Mycket handlar om övergången till högstadiet då allt kommer att bli annorlunda för henne och hennes klasskompisar.
De sedvanliga lektionerna försvinner. Eleverna ska istället välja sina projekt och forska i dem. I varje projekt är alla ämnen integrerade utan att det just märks och dessa projekt ska sedan redovisas för antingen en grupp, eller om eleven själv väljer – inför hela skolan i aulan. Jag tror de ska göra ett projekt i veckan (eller dagen (?)). Vet inte säkert.
Det ställs stora krav på självdisciplin och ansvar att verkligen jobba med dessa projekt i skolan. Det är meningen att allt arbete görs där och ingenting hemma. De har handledare som finns tillgängliga vid frågor etc men inga lektioner blir lärarledda.
Formen liknar ett jobb, helt enkelt, och kanske inte passar alla elever. Det måste vara en stor omställning från att ha haft endast lärarledda lektioner till att plötsligt sköta allting själv. Samtidigt otroligt nyttigt inför framtiden om det fungerar.
Elever som är på nionde året av samma typ av högstadium berättar att de har mognat oerhört, att högstadiet varit enormt givande och att de har fått enormt mycket självförtroende men att
första året var rörigt och ett enda virrvarr innan de riktigt förstod vad som förväntades av dem.
Återstår att se. Det ska bli spännande…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det låter verkligen roligt! Kan gott tänka mig att det upplägget inte passar alla elever, men å andra sidan passar inte den gamla klassiska undervisningsformen alla elever heller...
Spännande, nyttigt och kul tror jag!
Vad bra att du skriver och berättar. Jag har alla tre i skolan. Varje gång jag är dit på föräldramöte eller utvecklingsamtal känner jag mig malplacerad där. Eftersom jag gått på internatskola och har olika referensram:-) Fast nu börjar föräldramöten bli roligare i den äldsta, för mer "värdsliga saker" diskuteras. På F-1 sitter alla tysta och vågar inte säga ett pip!
Låter som ett givande upplägg, säkert mycket utvecklande - för de elever som kan ta till sig detta. För andra kan det säkert bli kaotiskt, i alla fall i början. Tänk om man själv hade fått jobbat på det sättet!!
Karin: Ja, det låter kul och när jag har sett exempel på projekt, har jag själv lust att ta till mig ett.:) Jag hoppas att dottern tycker samma sak och att formen passar henne.
Anne-Maj: Jag kan faktiskt också känna mig malplacerad. Skolan är helt annat än när en annan var elev. Jag vet inte om den här formen finns på någon annan skola än här. De som är nior nu, var den första kullen.
Eva: Det gäller att ha is i magen och tro att det är just i början det är kaotiskt så att man inte drastiskt byter skola för tidigt, om den här formen inte skulle passa dottern.
De håller redan på med sitt första projekt tillsammans med faddrar från niorna. Projekten ska redovisas inför oss föräldrar på torsdag. Det ska bli spännande.
Jag kan tänka mig att jag själv skulle ha föredragit den här formen av utbildning.
Det låter gott att du tycker det ska bli spännande...
Har träffat flera som har haft det där lärarteamet och det har gått bra för dom...jag lovar. Hade vi valt att ha våra barn kvar i S-tuna så hade Joel fått haft dom lärarna. Men dom valde idrottsprofilen istället. Det gick ju bra det med. Men det blev dyrt med alla bussbiljetter
Bloggblad: Än så länge låter det bra.:)
Gunnel: Jag har bara hört positivt från dem som har dem men det har ju varit elever som har slutat också, som inte har klarat av den här formen.
Skicka en kommentar