Har blivit piggare nu och sitter och skriver på pappas berättelse för fullt. Börjar närma mig slutet och läste igenom en bit när en tanke plötsligt slog mig. Undrar om jag gör honom väldigt feminin i berättelsen? Jag lägger förstås en hel del egna känslor i den även om jag försöker tänka mig in i en 15-årig kille på ett dödsläger men jag tror att det blivit väldigt mycket av kvinnliga tankar. Tror jag.
Eller kanske har könet ingen betydelse på ett sådant läger. Förmodligen har alla samma tankar – om att på något sätt överleva. Alla roller kanske läggs åt sidan en sådan gång.
Även om mina föräldrar gång på gång berättar om dessa läger som ingermanländarna hamnade i, är det ändå svårt att tänka sig livet där fullt ut. Och tankar och funderingar som fanns.
~~
Är i alla fall piggare, som sagt, även om både snuva och hosta finns kvar. Dessutom har det dykt upp utslag på kinder och hals. Grannen undrade om jag haft mässlingen men den ska väl vara utrotad, vad jag förstår? Har inte hört om någon som haft mässling på årtionden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej. Det var längesen jag hörde någon som var drabbad. Kan faktiskt inte komma på när det var.
Jag tror att 15-åriga killar har mycket mjuka känslor inuti sig. Så inte tror jag att han kommer att verka feminin. Kan bara tänka mig mina egna grabbar. Jag tror inte dom skulle ha varit så kaxiga om dom suttiet i ett sådant läger.
Jag tänker likadant om en femtonåring. Lite verkliga tankar och känslor vet jag och de handlade bara om att överleva. Tänkte själv lägga in lite annat emellan så det inte blir så "tungt" men det är nog lika bra att låta bli eftersom jag inte riktigt vet vad jag gör. :)
Jag tror det räcker med att du skriver rakt av hur det var. Försök inte lätta upp eller gör nåt som blir genomskinligt. Det är det ärliga och raka som går in i läsarens hjärta.
Du fixar det!
Du har rätt. När jag försökte "lätta upp" det hela, stämde det inte riktigt in. Jag kör alla tråkigheter rakt av även om det blir tungt.
Skicka en kommentar