Så där ja. Nu har plogbilarna farit omkring i området så att till och med en liten yffe kan gå ut i snön utan att försvinna. Det är inte lätt med en tvärhand hög hund som måste plöja sig fram i lika hög snö som han själv. I och för sig tycker han att det är kul till en viss gräns. När han försvinner helt, med hela huvudet, blir det tydligen för mycket.
Idag ska jag iväg på en julklapp med dottern. En tre timmar lång hoppkurs på ridskolan.
Jag har haft en konstig känsla hela morgonen. Som om vi inte borde åka dit. Har aldrig känt så beträffande hennes ridning tidigare. Ska man följa den känslan? Eller bara ignorera? Dottern skulle bli förtvivlad om kursen nu blir avbokad och det kanske bara är just en känsla hos mig, inget mer. Lite läskigt, tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Svårt att veta - ibland kan jag få såna känslor utan att det händer ett smack. Och ibland, när det verkligen hänt nåt, har jag inte känt ett dugg.
Är det inte bara vanlig oro då? Det har ju hänt grejer i stallet - och nu när du gett det som present vore det...osv.
Det är säkert också hennes val av häst som gör mig orolig. Inte den lugnaste precis men jag VILL inte vara en hönsmamma och hindra henne. Vill inte, vill inte...:) Men det är svårt ibland.
Jag vet hur det är! Jag håller masken...Berätta gärna om hopplektionen. Har just nu kommit hem från "grön kort" kursen och ska äta middagen, sen i väg på ishockeyn....
Jag håller också masken så gott det går, det är ett måste. Konstigt att jag är så rädd när hon sitter på heta hästar och inte när jag själv gör det.
Skicka en kommentar