onsdag, december 28, 2005

Ett vidrigt öde

Jag var hos ögonläkare idag. Inget fel på ögonen alls. Allt normalt. "Blåsorna" är svullna vener i ögonvitorna och måste finnas där. Angående värken så "kan det vara så". Så då kan jag förmodligen vara lugn, även om det inte alls känns okej trots detta besked. Jag har fortfarande värk men det känns löjligt att klaga. Riktigt, riktigt löjligt idag faktiskt och orsaken är en karl (kille?) i en rökkur utanför lasarettet. Han satt där, ensam, och vinkade på mig när jag stod en bit ifrån och tände min cigarett.
"Kom in här", sa han och tyckte att jag skulle ställa mig innanför rutorna där det var lä.

Jag såg genast att han grät. Han var i 30-35-års åldern och jag blev ganska ställd när tårarna flödade längs hans kinder. Visste inte vad jag skulle säga men behövde inte fundera länge. Han ville prata.
"Jävla lasarett", sa han.
Han pekade på byggnaden.
"Min dotter ligger där. Död. Hon dog i natt".
Och så grät han mer.
"13 år blev hon. Och hon ringde till mig innan olyckan. Hon sa att hon älskade mig. "

Finns det något bra att säga en sådan gång? Vad jag än skulle säga, skulle det låta torftigt. Jag frågade om olyckan och han berättade att dottern och hans hustru hade varit på väg till Västerås från Sandviken. Någonstans på vägen hade bilen fått sladd och åkt ner för en ravin.
"Jag vet att hon inte körde fort. Min hustru kör alltid försiktigt", sa han.
Men bilen hade voltat och farit ner mot en sjö. Alldeles vid vattnet hade det tagit stopp. Bilen hade stått med nosen i vattnet. Och hans hustru och dottern hade legat i den i två dygn innan de hittades. Hustrun i koma och dottern med bruten nacke. Om bilen hade fortsatt ut i vattnet, hade de aldrig hittats. Hustrun låg fortfarande i koma och visste inget om dotterns död.

Vi pratade länge och han slutade aldrig att gråta. Han hade inte orkat att gå in på lasarettet och prata med "kristeamet" men innan jag gick, lovade han att han skulle göra det. Men det skulle bli jobbigt, trodde han. För honom var det lättare att prata med en främling i en rökkur .

När jag gick ropade han:
"Gott nytt år!"

Vad svarar man på sånt?

Uppdaterat: Nu har jag googlat, sökt på nyheter de senaste månaderna, sökt via andra sökmotorer och jag hittar ingenting om någon olycka som den jag fick beskriven. Om två personer hittas allvarligt skadade i ett bilvrak efter två dygn, borde inte någon tidning skriva om det då? Det verkar vara något som inte stämmer.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag ryser. Vad ska jag skriva nu? Samtidigt tror jag du gjorde mycket mer än du räknade med, fanns där när han behövde som bäst.

Monica med yffen sa...

Jag kände hela tiden att jag inte hittade ord, visste inte hur jag skulle bete mig, hur mycket jag skulle fråga. Den här killen finns i mina tankar hela tiden sedan dess. Det gick inget vidare att jobba ikväll, tänkte istället på den stackarn.

Undrar om han gick in och pratade med kristeamet någon gång? Han ville inte men han ville heller inte lämna lasarettsområdet. De fanns ju där inne, hans fru och dotter.

Bloggblad sa...

Fy sjutton.
Jag minns en fras från en film jag såg som ung. Harry...nånting, den var svensk. En kvinna sa: "There is much more crying in the world than you ever can understand..."
Och det är sant.
Ibland är det bra att vi inte får veta allt.
Men den här killen har du säkert gjort en stor tjänst genom att vara en främling som lyssnade.

Monica med yffen sa...

Det är sant att det är bra att vi inte får veta allt, hur skulle man orka? Jag får inte bort den här killen ur mina tankar.

Lyckliga Grodan sa...

man kan inte säja så mycket.. du orkade lyssna på honom.. vilket är en jätteinsats..

Monica med yffen sa...

Så här efteråt känner jag att jag borde stannat längre och lyssnat. Jag tror han behövde det.

Och jag får en känsla av att han sitter där idag också, vilket jag hoppas inte stämmer.

Anonym sa...

Hans närmaste? Svårt... det här.

Monica med yffen sa...

Jag frågade aldrig om hans närmaste. Jag hoppas att det finns någon.

Jag får inte ihop andra saker heller. Exempelvis varför frun och dottern transporterades till Västerås om olyckan nu hände utanför Sandviken? De var ju så svårt skadade.

Han sa faktiskt aldrig NÄR olyckan inträffade. Men det är ju en baggis, egentligen...

Bloggblad sa...

Knepigt det där. Såna saker händer ju faktiskt - men det kanske inte hände nyligen? Julen är en känslig tid med många minnen - och alla har kanske inte full kontroll över tänkandet?

Batbut sa...

Oavsett vilket, så var killen ledsen. Han sörjde något. Och Du var där, en medmänniska. Det är starkt! Och det ska Du vara stolt över.

Monica med yffen sa...

Bloggblad och Batbut:

Killen behövde hjälp på det ena eller andra sättet, oavsett vad som hade hänt eller inte hänt. Det är helt klart. Men om det nu inte var någon olycka, då fanns ju inte denna krispersonal heller, som han uppgav väntade på honom. Jag blir inte klok på det här och lär aldrig få veta mer heller. Hoppas han får hjälp på det ena eller andra sättet i alla fall.

Anonym sa...

Ja det är mystiskt!

Anonym sa...

.........Så fasansfullt. Kanske olyckan skedde för ett år sedan? Någon djup sorg hade han i alla fall, och du lyssnade. Och det kanske fler gjorde när du hade gått? Det är möjligt att han fick professionell till slut.

Ögonvärk: Är ögonen röda?Du kan ha en ofarlig inflammation som går över av sig själv. Jag har det då och då, värker som bara den. Voltaren hjälper – men det är rätt starka tabletter.

Monica med yffen sa...

Han var så trovärdig. Tror ändå att det han sa var sant men lite mystiskt är det.

Jag har blåsor i ögonvitorna men det var tydligen vener som var svullna av virus och inget att göra något åt. Och värk långt in i ena ögat men det var helt normalt (?)