Jag är en blödig person. I kväll fick jag glömma den egenskapen helt.
Dottern har två akvarier med guppyn. I det ena kryllar det av någon vecka gamla yngel. I det andra finns mödrarna till dessa yngel. Två stackars honor som inte mått bra sedan ynglen kom till världen. Som blev allt sämre för varje dag. Åt inte, magrade av, hade svårt att simma, låg mest på botten. Som levande döda. Plågades.
När dottern somnade för några timmar sedan hämtade jag två plastpåsar och en hammare. Utan att tänka alltför mycket fiskade jag upp först den ena honan, rusade ut ur dotterns rum, la plastpåsen på golvet och drämde till. Hårt.
Rusade in till akvariet igen, håvade upp den andra, ut i hallen, påsen på golvet och pang!
Nu, så här efteråt, förstår jag att jag inte kan ha förstått riktigt vad jag gjorde men jag fixade det även om jag riktigt ryser när jag tänker på det…
Jag? Med plastpåse och hammare?
Men nu plågas de inte längre. Skönt.
Och jag får ljuga lite för dottern imorgon bitti. Om att de låg på botten och hade självdött. Båda två.
torsdag, december 08, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar