Kläderna hann torka och jag slapp åka blöt till jobbet. Skönt. Det är bra med vedpanna ibland.
Tusen miljoner kunder trängdes i affären igår. Bland dem fanns också mina två fasor. Det är konstigt, men just dessa kunder hamnar alltid i min kassa, om det är medvetet från deras sida eller inte, vet jag inte. Vill inte heller veta. När jag får syn på dem har jag bara lust att sätta upp nästa-kassa-skylten och fly för en stund.
Den ena är en hel familj med ett barn i fem-sex åldern. Det här barnet placerar sig alltid i slutet av kassabandet och väntar på varorna som kommer åkandes. Alla mindre varor fångar hon upp och kastar tillbaka på mig. Det flyger glassar, tandpetaraskar, tandkrämer, clementiner, chokladbitar runt huvudet och det gäller att ducka. Föräldrarna skrattar alltid lika gott. Ungen, förlåt barnet, får inte någon som helst tillrättavisning.
Den sista tiden har jag hållit i varorna, alltså inte låtit dem åka ner på bandet, varpå barnet skriker i högan sky och föräldrarna förklarar för mig att deras stackars barn gärna vill ha sin glass. Jag låtsas inte höra. Håller på varorna tills allt är betalt och klart, varpå jag släpper dem och tar skydd. Maken till ouppfostrad unge har jag aldrig varit med om.
Den andra kunden är en äldre dam, 25-kronors-damen. Hon går in i butiken enbart av ett enda skäl – att tjäna pengar. Och det gör man om något pris inte stämmer med skyltningen. Man får då 25 kronor för att man upptäckt felaktigheten. 25-kronors-damen letar alltså felaktiga priser. Hon samlar upp varor, ställer sig vid ”kolla-priset-datorn” i butiken och scannar dem.
Håller på så i evigheter tills hon hittar något. Sedan kommer hon till min kassa.
Det har hänt att felaktigheten hunnit rättas till innan hon lassar upp varorna på bandet och då gäller det att man håller sitt eget lugn eftersom damen går i taket, kastar varor och gapar, ungefär som det ouppfostrade barnet. Det har hänt mer än en gång.
Annars är de flesta kunder supertrevliga och det kan vara riktigt kul att jobba några timmar. Men tio timmar som igår... Nä, det känns lite för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
*Gapar med hakan* och läser det här. Jag ska fråga syrran om hennes värsta kunder.... Det var roligt och intressant. SKulle man inte ha någon skylt på "Barn får inte sitta på bandet"?
Det är alldeles, alldeles sant. Tyvärr...
Skyltar hjälper inte mycket, har jag förstått. De skyltar som redan finns, om vändning av streckkod och byggande av varuberg, har nog bara någon enstaka kund sett. Eller så glöms de bort.
Jaha, då fick jag två orsaker till varför jag inte någonsin ska bli kassörska. Min första orsak är att jag är sifferblind, den andra är att jag inte alls är stresstålig...
Men de flesta är trevliga! Det gäller bara att vara vaken och fly fältet innan de här värstingarna kommer...
Det är faktiskt riktigt kul och klarar inte datorn av att räkna rätt, så gör kunden det. :)
Då har jag en strålande idé. När man har lite inneboende aggressioner, kan man få komma och prya hos Dig då? Och dräpa av lite kunder? Har ett förflutet som kassörska sedan gymnasietiden. Tick tom pris som den "soligaste kassörskan" (hur fan det nu gick till...)
Kom bara! Vi skiftar precis innan den här familjen dyker upp. Eller om du hellre föredrar den andra?
Skicka en kommentar