Det blev uttryckning till barnhemmet av en rysk socialsekreterare som fann vår tjej välbehållen och fortfarande boende där. Tack och lov... Det har varit en sömnlös natt.
Det är svårt att komma ihåg att det är ett helt annat sätt att tänka där borta. Om man inte har lust att hämta ett barn till telefon, säger man helt enkelt att hon inte finns på barnhemmet och lägger på luren.
Allt är i alla fall som det ska och det är huvudsaken. Vår tjej har fått veta allt jag ville ha sagt till henne och det känns skönt. Jag fick också veta att hon fått ett paket som jag har skickat.
Nu fortsätter jag att skicka fler paket. Inga fler telefonsamtal. Samma sak kan hända igen och fast man har den här incidenten i minnet, vet man ju inte... Å andra sidan försäkrade socialsekreteraren mig att vår tjej inte kan försvinna från barnhemmet. Hon har inga föräldrar eller släktingar som kan hämta henne utan står helt ensam i livet.
Jag hoppas att hon snart har oss, fullt ut, och bor här för gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har tänkt på det här och det var skönt att veta hur det "slutade".
Jag var beredd att åka dit, på allvar. Fick en liten antydan igår kväll om att hon kunde ha hamnat på sjukhus. Hade hon gjort det, hade jag tagit första bästa flyg, helt klart. Men nu är det alltså lugnt och skönt igen.
Skicka en kommentar