Hoppkursen gick bra. Det satt en (1) förälder på läktaren - jag - och bet på knogarna varje gång rakethästen som dottern satt på flög över hindren. Vilken enorm fart det är på den hästen... Så klart var det svårt för henne att få kontroll i de snäva svängarna ibland men det fixade hon med volter. Och det gjorde ju inget eftersom det enbart var en kurs.
Och jag fick hålla god min, le stort, för att inte överföra min egen rädsla på henne (jag är inte rädd när jag själv sitter på hästar, endast när dottern gör det). Och efteråt, det vanliga:
"Vad bra det gick!"
Det gjorde det också, förstås, hon klarade ut alla situationer.
När jag satt där på läktaren, ringde de från ögonmottagningen. (Jag ringde nämligen distriktsläkaren i morse för ögonbesvären som jag haft en tid). De ville att jag skulle komma till mottagningen genast, utan remiss och allt.
Ridskolan ligger i en annan stad och dit hade vi fått skjuts eftersom K haft vår egen bil under dagen. Det var lite svårt att ta sig till Västerås så där hals över huvud.
Imorgon 12.45 ska jag vara där och blir förstås lite orolig över att det är så bråttom. Jag trodde bestämt att jag skulle få vänta någon månad på en tid efter att ha fått remiss från husläkaren.
Så när hoppkursen väl äver över, är det dags att oroa sig för nästa sak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, jag blir nog sån där som du på läktaren:-) Jag hoppas att det är inget fara med dina ögonbesvär. Det är skönt att dom tar hand om dig snabbt.
Och rider hon en trög häst, sitter man och skänklar i läktarbänken så mycket att man har träningsvärk dagen efter. :)
Skicka en kommentar