Alltid när den första riktiga snön kommer, som idag, får jag en minnesbild från antingen låg- eller mellanstadiet någon gång på 60-talet. Stora snöflingor börjar falla utanför fönstret och lärarinnan avbryter lektionen, sätter sig vid tramporgeln och vi får istället sjunga vintersånger. Vi börjar med ”Se, det snöar”. Jag har fått för mig att det här förekom varje gång den första snön kom men kanske var det en engångsföreteelse. Vad som är säkert att jag alltid ser den bilden framför mig när den första snön kommer.
Då var det elastanbyxor med häll som gällde, hemstickade tröjor, islandströjor, pälsmössor, babymössor och ett tag var det t o m mode att ha en napp hängande runt halsen.
Killarna pulade oss tjejer, snöbollskrig, snöborgar och snölyktor. Det var snöslask långt inne i skolans korridorer och ”vaktis” var inte nådig. Skulle hans ord yttras från en vuxen till ett barn idag, skulle det få stora konsekvenser. Jag tror t o m att han tog tag i någons öra vid något tillfälle.
Konstigt att den första snön alltid framkallar exakt samma bilder, år efter år. Kanske var det ett ljuvt 60-tal?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den sången sjöng vi också alltid när det snöade för första gången - och den traditionen höll jag på hela tiden medan jag var klasslärare.
Då var det säkert tradition hos oss också, kom inte säkert ihåg om det var så varje gång. Men en speciell känsla, var det!
Skicka en kommentar