Dottern skulle ha provridit på en ridskola i stan nu. Hon rider i vanliga fall i en annan stad men det är så mycket åkande att vi tyckte det vore bekvämt om hon kunde ta bussen själv när hon rider.
Andra tjejer har varnat henne om stöddiga tjejer på ridskolan i stan men jag har peppat henne att åka dit ändå och ge stället en chans. Vi följde med och jag tror vi träffade på den stöddigaste tjejen av dem alla.
Plötsligt satt hon på en låda bakom oss och spydde galla över dotterns ridklädsel.
"Du bruden, ta och köp dig nytt, va. Dina chaps är alldeles för korta. Dags att köpa nya."
I den stilen fortsatte hon. En tjej i 12-årsåldern (som dottern).
Hästen var sadlad och tränsad men dottern sa bestämt att hon struntade i att provrida den här lektionen. Och jag blev så förb... att jag la mig i, frågade tjejen vad hon egentligen höll på med. Dotterns ridklädsel är det inget fel på, hennes chaps är absolut inte för korta etc. Hon fortsatte på samma spydiga sätt och jag frågade om hon överhuvudtaget red i den gruppen.
"Jag? Knappast. Jag är betydligt bättre än de här dåliga tjejerna", svarade hon.
Vi åkte därifrån. Jag försökte övertala dottern att det inte var något att bry sig om, men hon hade tappat lusten totalt. Där förlorade ridskolan en elev. Undrar vad ägarna skulle tycka om det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Otroligt! Och att säga så när det fanns vuxna med... Jag tycker du ska tala om för ägaren varför de går miste om en elev.
Så trist, men jag tror att de är de vuxna som bestämmer nivån och tonen. En bra ridskola jobbar seriöst med ungdomarna och motverkar sånt beteende. Hälften av glädjen den stallet är ju umgänget och trivseln, inte bara ridningen.
Sorgligt. Båda tjejerna har ridit där och blivit väl emottagna. Evelina har även praktiserat där två ggr. När Elinor red så hade vi rena rama kaffejuntan vi föräldrar som tillhörde den gruppen. Men jag vet att det är många som klagar på det ridhuset. Jag red också där en gång i tiden och trivdes inte så bra. Sen bytte jag till S-hammar och det blev jättebra. Att jag inte trivdes på det första stället var alla skötarna som var så stöddiga. Nu jobbar jag i samma hus som en av dom. Det har vi skrattat gått åt många gånger.
Tycker ni ska prata med R. eller L. Dom borde få veta hur det går till där.
Åh, vad jag blir nyfiken på vilka ridskolor det är du skriver om! :)
Tycker att Cornelia har rätt i det hon säger, men att ni ändå borde prata med ridskolechefen. H*n kanske är medveten om att de har problem, men inte hur stort det är...
Jag blir så... absolut ska du berätta för ägarna vad som sker på ridskolan.
Bloggblad: Fick inte tag på ägarna idag men jag ringer imorgon. Absolut. Det fanns gulliga tjejer också och två av dem var och handlade av mig ikväll. Jag berättade vad som hänt och de visste genast vilken tjej det var frågan om. Tydligen ger hon sig på alla som är nya och som dessa tjejer sa: "Hon är inte klok". Kanske har hon skrämt bort fler nya elever.
Cornelia: Det är sant. Jag vet inte hur pass involverade ägarna är i det som händer i stallet. Vi får se vad de säger när jag ringer imorgon. Den ridskola där dottern rider på är helt underbar med härliga tjejer och urtrevlig personal. Men det är lång väg dit, tyvärr.
Gunnel: Jag red också där när jag var liten men det var i slutet av 60-talet så mycket har förändrats.:)
På M:s nuvarande ridskola är det som du beskriver: vi föräldrar har rena kafferepet och alla är måna om alla barn. Likaså är personalen och där finns ingen stöddig attityd från stalltjejerna.
Karin: Eftersom jag har skrivit så mycket gott om dotterns nuvarande ridskola, kan jag ju skriva att det är Sorf i Sala. Förresten kan jag väl lika bra skriva att det var Rocklunda vi var på idag. Det var ju inte ägarna som var otrevliga.
Anne-maj: De ska få veta imorgon. Jag ringer direkt kl 15.00 när de finns där.
Jag hoppas verkligen att du meddelar ägarna, varför Ni inte kommer att välja den ridskolan.
Jag kommer inte ihåg stöddiga tjejer men det var likadant här; att föräldrarna aldrig var med i stallet där jag red och eftersom det här stället ligger så nära stan, är det heller inte mycket föräldrar där nu heller. Det var tanken från vår sida också - att M skulle kunna ta bussen dit själv, när hon känner för det.
Nu fanns jag på plats och hörde tjejen själv. Jag kunde bara inte hålla tyst. Hade jag inte stått där, hade jag inte lagt mig i.
Men visst är allt annorlunda sedan vi var "små". Inte bara när det gäller stallvistelse och ridning.
(Det är ju faktiskt konstigt att vi fortfarande lever :))
Mamselamsen: De kommer att få veta idag. Helt klart.
Ridhjälm hade jag men hakbandet användes inte. Eller fanns det något överhuvudtaget?
Och cykelhjälm? Den var inte ens uppfunnen...
Jag kan inte heller minnas att våra föräldrar lade sig i våra ev. konflikter - inget annat heller. Men jag vet inte om det var på gott eller ont.
Nej, mina föräldrar la sig aldrig i några konflikter men en sån här gång, när tjejen öppet står och provocerar, tror jag inte att heller dom skulle ha kunnat hålla tyst.
Skicka en kommentar