Vissa gamla bilder på datorn berättar en story:
Inge´kul att sitta bredvid den där hemska katten. Undrar om hon ser att jag räcker ut tungan?
Jag tror hon fattade vinken...
Japp! Hon gick faktiskt.
He he he
fredag, juni 09, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Gamm-matte skrattar gott
Yffen skrattar också gott - åt katten.
Men Yffen då! Ska man inte vara snäll mot sin katt? ;)
Här saknar kattgänget sin hund :(
För det mesta är det nog tvärtom - att yffen får sina smällar av katten (och han är väldigt avvaktande mot henne, som du kanske ser på blicken :).)
Jag kan tänka mig att dina katter undrar var hunden är. De har nog sitt egna sätt att sörja. Och det är ju det viktigaste även för dig. Att få ut all din sorg så att du senare kan se tillbaks på allt han gav dig med glädje.
Mina tankar går ofta till dig sedan jag läste det sorgliga inlägget i din blogg.
Lilla goa Yffen skulle behöva en kattkompis som gosar och leker med honom. En Trasseltass tycker ju dottern ;-)
Tack snälla Monica för dina kloka ord! Det värmer och tröstar. Kram
Skicka en kommentar