Lena är ett mönsterbarn. Verkligen. Det är ordning och reda, hon bäddar sin säng direkt på morgonen, har ordning på alla saker, äter upp sin mat, duschar och är renlig. Är artig och go´. Det som är så fruktansvärt jobbigt är språket. Att förklara en liten småsak tar sån tid - och kraft. På kvällarna är jag alldeles tom, utpumpad.
Igår kväll tog hennes batterier i freestylen slut. Jag sa att vi inte har nya batterier just nu men hon kom ihåg att vi hade varit till affären och köpt batterier till datormusen (fråga mig inte hur jag förstod att hon sa det). Jag skulle förklara att de batterierna vi köpt var mindre, AAA-batterier, och att det behövdes större, AA-batterier i freestylen. Och jag började leta efter de två batterierna som var kvar i förpackningen för att visa henne. Jag letade säkert i tio minuter (tänkte inte på att jag kunde ha öppnat datormusen och visat, var för trött) och till slut hittade jag dessa batterier. Och hon var nöjd med förklaringen.
I torsdags, på Skara Sommarland, fanns det fisk och kött att välja på till lunch. Och där stod jag igen och visste inte hur jag skulle fråga henne. Jag kunde ha suttit händerna som horn och sagt muuuu och sedan öppnat och stängt munnen som en fisk men jag är inte säker på att hon hade förstått.
Och då... fick jag hjälp från ovan. In på restaurangen studsade nämligen vattenakrobater från Ukraina - som dessutom pratade engelska! Jag frågade en av tjejerna på engelska om hon kunde fråga Lena om hon ville ha fisk eller kött och vi fick klarhet genast - Lena ville ha fisk.
Han där uppe tyckte nog att jag kunde få vila en stund och ryckte in. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Skrattar, men jobbigt! Ta teckenspråk till hjälp. Rita kan man göra:-)
Jag har faktiskt inte tänkt på det. Att man kan rita. Ska ha ett block i beredskap hädanefter.
Teckenspråk (det riktiga) är det lite värre med eftersom vi båda i så fall måste lära oss det. Men vi använder redan nu både kropp, armar och ben för att göra oss förstådda.
Men nästa gång du gör "fisk" och "ko" - be att någon fotar så vi får se!
Att filma kanske blir mer levande?:)
Ibland får vi barn till "dagis" som inte kan ett ord svenska. Men med hjälp av händer och fötter går allt. Fast dom lär sig fort att prata vårat språk. Värre är det med deras föräldrar när man ska ha något sagt. Ganska ofta blir det till att ta till tolken (vid viktiga saker då)
Vi får se hur de här tre månaderna artar sig och göra vårt bästa.
Hej! Roligt att läsa om "yffen". Allt gott önskar beardisarna BARON och FALSTAFF
Yffen har kommit lite i skymundan på sista tiden men han kommer igen.
Nu ska jag gå in och läsa om Baron och Falstaff. :)
Tycker att idén med papper&penna var klart värd att ta efter. Såg i inlägget nedan att hon verkade lite sorgsen. Kanske det är som så att hon ju äldre hon blir desto mer medveten blir om sin situation. Nu är hon i paradiset, med värme och materiell standard. Samtidigt vet hon att det är till låns en kort stund. Så även om hon uppskattar det och njuter av det så finns sorgen att det en dag är borta kvar.
Skara Sommarland gjorde susen och fick henne att bli som vanligt igen. Hon är glad, spexig och sitter inte och funderar på det där sättet längre. Vi har fått låna en del pedagogiska dataspel och eftersom hon är så väldigt intresserad av datorn, är det också bra. Just nu sitter hon och ritar och färgerna hon väljer uttalas tydligt på svenska.
Och ja, jag kommer att ha block och penna med mig överallt i fortsättningen. :)
Just det där att kommunicera med hjälp av bilder är suveränt. Ett internationellt språk.
Jo, en hel del kan man ju rita. Men inte allt, har jag märkt. :)
Skicka en kommentar