Så kom den sista refuseringen av boken. Den är väldigt utförlig och även lektörens utlåtande följer med:
"Berättelsen är, enligt författaren, en sann historia om hennes pappa Reino. Han bodde med sin familj i det s k Ingermanland i byn Pääsölä. Berättelsen skildrar hans liv under 1932-1948. Redan som barn fick han uppleva förföljelse, skräck och milisens övergrepp. Familjer splittrades eller utplånades helt och tillvaron blev en ständig kamp för att överleva.
Jag tyckte mycket om den här berättelsen och blev berörd av människornas öden, deras kamp, envishet och mod. Författaren berättar osentimentalt och rättframt med ett varmt och levande språk. Karaktärerna skildras genom den unga pojken Reinos ögon och är fint tecknade. Vanmakten, rädslan, sorgen och framför allt det glödande hoppet beskrivs så att det går direkt in i läsarens hjärta. Det är också ett mycket intressant och viktigt historiskt och mänskligt dokument om en plats och ett skeende, som sällan nämns.
När jag hade läst färdigt manuset, fick jag ett slags deja-vu känsla. Jag gjorde en Googlesökning och fick då upp en redan utgiven bok, som mycket liknade det manus jag läst. Om jag har förstått saken rätt, är den utgivna boken en skildring av författarens mammas öden, under samma tidsperiod och på samma plats. Boken heter: Och de var inte ens döda. Det får mig att fundera över det jag nyss har läst. Kanske böckerna är allt för lika varandra? Jag har inte läst författarens tidigare verk och kan därför inte göra en sådan bedömning. Men om Reino är något av en repris, sjunker ju dess värde och även dess originalitet en hel del."
Nu liknar inte den här historien mammas berättelse alls, med undantag av att de båda är födda i Ingermanland. Och jag orkar inte skicka till fler förlag och vänta i månader utan jag ger ut den själv.
Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Gör det! Håller tummarna för dig, det går säkert jättebra!
Det är väl klart att du ska ge ut den! Den får inte hamna bortglömd i en byrålåda, med tanke på historiens värde och allt jobb som du säkert lagt ner.
Lycka till!
Jag håller med lindalotta. Klart att du ska ge ut den!
Bambi, Lindalotta och Karin: Ja, jag ger ut den själv. Det finns också en hel del fördelar med det - att man har fullständig koll på försäljningen vilket man inte har med en förlagsutgiven bok. Försäljningen behöver inte bli sämre, min förra bok sålde över förväntan.
Nackdelen är att den inte blir fin - det är alldeles för kostsamt med fint omslag och hårda pärmar och det skulle bli en dyr bok.
Men jag kör på ändå - med en mindre fin bok. :)
Fast jag tycker det är fräckt att kalla den "en repris". Hur många "repriser" finns det om medelålders mäns uppväxt i förorten? Om kändisfamiljer som försummat sina barn - och straffas med en bok om eländet? Om medelålders poliser som äter skräpmat och sover dåligt? Om förintelsen?
Som om man bleve en repris bara för att man kommer från samma land... löjligt. Lycka till du! Jag köper.
Tack, jag mailar när den är klar. :)
Oj. Inte roligt... Jag har inte vågat skicka in något. är himla feg. Men. Hur gör du för att få ut den på egen hand? Marknadsföring? lite nyfiken på sånt, en novis som jag. Jag har inte hunnit läsa slutet av "Nya författarskolan" av Göran Hägg, där tog han sånt om det.
Anne-Maj: Det finns mängder med ställen där man kan få sina böcker utgivna - books-on-demand...
En kompis till mig gick direkt till ett tryckeri med sitt manus, bara.
ca 50 000:- för 1000 böcker.
Books on demand på nätet är billigare - men hennes fick hårda pärmar. Att den sen inte sålde några massor... är ett annat problem. Det är marknadsföring som är svårt - men det vet MMY en del om.
Anne-Maj: Det finns, som Bloggblad skriver, olika sätt att ge ut en bok. Jag har tagit hjälp av ett litet förlag här i stan där jag kan trycka upp hur få ex som helst. Jag kan trycka upp endast två ex, om jag vill,och skicka till Bibliotekstjänst för att se hur stor beställning det blir därifrån. Sedan kan jag trycka upp det antalet i efterhand.
Efter att boken är tryckt, binds den i ett bokbinderi, dit jag själv tar den. Jag gör utformning och omslag själv. Sånt tror jag att Books on Demand hjälper till med men jag är inte säker.
Det här lilla förlaget som jag tar hjälp ifrån, kommer snart att lägga ner. Min bok blir den sista så jag kan inte förmedla någon kontakt där. Men det finns andra vägar, som Bloggblad skrev.
Jag marknadsförde inte mammas bok alls. En journalist hittade den på Malmö Stadsbibliotek och han skrev två stora reportage om den. Ett reportage i Skånska Dagbladet och ett reportage i Hemmets Journal. Naturligtvis gjorde det att jag sålde en hel del. Sedan gjorde den lokala tidningen ett reportage, den lokala radiostationen hörde av sig och gjorde ett en-timmes radioprogram om mig (usch, det var hemskt) och finska tidningar kom och intervjuade. I samma veva vann jag en lokal novelltävling och fick ett stipendium. Det gav också skjuts åt försäljningen, märkte jag. Jag gjorde absolut ingenting själv för att marknadsföra boken utan hade bara tur. Sån tur lär jag inte ha igen. :)
Jag håller tummarna för dig och den här boken! Klart att den ska ges ut! Lycka till Monica!
Tack, tack! :)
Säger som de andra...klart du ska ge ut boken. Det är ju två olika lívsöden du beskriver så det kan väl inte bli en repris inte. Vilka knäppgökar det finns.
Lycka till!!!!
Gunnel; Jag håller på för fullt med layouten men det är inte lätt när det finns en kattunge här som vill hjälpa tll... :)
Skicka en kommentar