Jag kanske ska meddela att sluta-röka-projektet inte går så bra. Vissa tråkigheter inträffade för mer än en vecka sedan och med det sköts också rökslutet upp. Allt har ordnat sig igen men jag håller mig konstant till nio cigaretter om dagen, av en svagare sort. Det är i alla fall mindre än min tidigare konsumtion. Och jag ska ta nya tag. Nya mentala förberedelser. Just nu håller jag på att bli förkyld, tror jag. Kanske det kan hjälpa till. Men när jag tänker tillbaka har ingen sjukdom någonsin stoppat mig tidigare.
Jag minns när jag var nyopererad för ca tjugo år sedan och var allt annat än klar i huvudet efter narkosen men letade ändå fram en cigarett och begav mig ut i sjukhuskorridoren för att gå till rökrummet. Jag höll mig i väggen, kämpade mig framåt och sjukhuspersonalen gav mig stora leenden och utbrast att jag var sååå duktig som redan var uppe på benen. De visste förstås inte vart jag var på väg. Men det fick de snart veta. Ett bloss för mig ute i rökrummet ledde till att andra patienter fick lov att larma personalen. Jag tuppade av och fick hämtas från rökrummet med bår. Jag fick inget mer beröm…
Det är tufft. Och nya tag, var det. Först och främst ska konsumtionen ner igen. Jag fixade det för någon vecka sedan och ska göra det igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det låter tungt... En annan granne blev opererad i hjärtat. Han blev så röksugen, smög ut på toaletten och rökte där.. Då kommer in någon och säger: Det finns rökrum.
Oj, vad snabb du var! Jag hade precis lagt ut den här postningen. :)
Stackars grannen då. Det är inte lätt att veta vad som finns eller inte finns på ett sjukhus. :)
Ingen idé att sluta när man inte är i toppform, tillräckligt svårt ändå... Nu har jag gjort en ny blogg...
kämpa på med rökstoppet.. det är du värd.. du är värd det bästa.. och det är precis vad ett rökstopp är för kroppen.. och knoppen..
heja heja heja...
Bambi: Det måste nog vara lugnt omkring en när man slutar. Jag ska skynda mig till din nya blogg.
Gunnel och Lyckliga grodan: Ja, den här gången ska jag inte ge mig. Även om det kommer att ta tid.
Nu har Du tänkt första tanken och gjort ett försök. Och grejade det nästan. Låt det mogna och när Du ger Dig attan på det så vet Du att Du kan fixa det! Och ge busan i återfallet.
Precis så tänker jag, jag klarade två cigaretter om dagen. Det har jag inte klarat under de här 36 åren. Bara jag får tillbaka den där motivationen igen... Den finns där i bakhuvudet hela tiden och borde dyka upp snart. :)
Du har fortfarande inte läst "Äntligen icke-rökare" eller hur! Min gubbe läser väldigt snabbt - alla böcker utom den, tyvärr. Men tänk på att du föddes som ickerökare, du rökte inte som barn, och det gick lika bra (eller dåligt) ändå. Alltså kan rökningen aldrig får dej att må bättre, bara sämre! Ge inte upp! Jag hade rökt i 24 år när jag slutade.
Nej, jag har inte läst den än. Jag tar nya tag - ska inte ge upp. Tänker faktiskt på de orden att jag föddes som icke-rökare, som du skrev tidigare också. Ett bra tankesätt som hjälper till.
Skicka en kommentar