"Det där var väl inget. Det syns ju knappt och det är ju bara på ett eller två ställen".
Alla sa samma sak. Kanske är det jag som är känslig.
Dottern och jag fortsatte mot hennes kusins stall.
I leran klev vi runt medan dottern tog bilder av hästarna.
Och runt stallet sattes en ljusslinga upp. En blinkande ljusslinga. Fler ska det bli.
Tur att inte yffen var med. Han hatar blöta tassar och blöt och lerig skulle han ha blivit om han busade med de här vildingarna.
5 kommentarer:
Underbart foto på hästen. Jag blev full i skratt när jag såg det.
Ja, dottern har en förmåga att fånga såna ögonblick. :)
Förresten så kommenterade jag hos dig precis nyss men jag ser ingen kommentar i det inlägget. Jag tror inte att din blogg gillar mig...
Förstå vad kul han skulle ha tyckt det var. Han hade inte haft en tanke på blöta tassar. Sen hade han varit ren innan ni kom hem...för du vet väl hur det är med phalènepälsar :O)
Jag gillar din mosade makrill...
Och förstår känsligheten, jag har också hittat fel i min bok som nästan hoppar upp och slår mig näsan... irriterande. Fast det är inte säkert att andra ens märker dom...
Det hade nog inte varit så kul... Springer Spanieln var en hane. :)
Bloggblad: Det är nog så att man är känsligast själv. Hoppas jag.
Skicka en kommentar