Jag tittade runt på Hemnet nyss. Inte för att vi ska flytta utan bara för skojs skull. Ett roligt minne dök plötsligt upp när jag såg att en gammal bekants hus var till salu. Han har säkert inte bott i det huset på ett tiotal eller tjugotal år men där, i trädgården, har det en gång stått en get och tuggat i sig allt som den kom åt. En get, som var en tjugofemårspresent och som kördes av min dåvarande sambo till födelsedagsfesten i en Volvo Amazon.
Eftersom geten inte kunde stå i baksätet, fick den vara i framsätet och den satt där på passagerarsidan, lugnt och stilla, som en människa gör. Tittade ut och tittade intresserat framåt. När min dåvarande sambo hade stannat bilen vid ett rödljus hade han förstås väckt en hel del uppmärksamhet. Folk i bilarna runtomkring satt fullkomligt och gapade när de såg vad som satt i framsätet bredvid honom.
Att tjugofemåringen fick en get i present, berodde på hans smeknamn, men geten blev inte långvarig. Han åt upp allt han kom åt och blev snabbt såld igen.
Tänk, att minnen bara poppar upp så där…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är härligt med minnen. Jag tycker det poppar upp mer och mer ju äldre jag blir.
Ja, det verkar vara så att fler och fler minnen kommer med åldern. Inte har jag gått runt och tänkt på den där geten förr. :)
Vilken syn det måste ha varit :)
Våra grannar har ibland sin häst inne i trädgården och första gången jag såg det höll jag på att få en chock, det var inte vad jag hade väntat mig.
Nu hör det till saken att vi bor lite utanför samhället, på en åker med grusväg så det är inte riktigt så farligt som det låter.
Ja, jag kan tänka mig folks miner... :)
Jag skulle inte ha något emot att ha en häst i trädgården men vi bort nog lite för mycket inne i samhället för att ha det. :)
Skicka en kommentar