Det här hade precis hänt när jag åkte till jobbet igår. När jag såg förarhytten på bilen tänkte jag att det aldrig kunde ha gått bra - men det hade det. Skönt.
Det ska bli så skönt att slippa det här åkandet. Måndag, onsdag, söndag har jag kvar på det gamla jobbet, vad jag vet. Kanske blir det inte ens det. Sedan ska här promeneras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Usch vilken olycka! Vad skönt att du slipper flänga längs vägarna nu när det börjar bli halt. Hur lång tid kommer din promenad till det nya jobbet ta sen?
Det var några föräldrar som hörde av sig till jobbet igår och talade om att dom skulle bli lite senare pga olyckan.
Skönt att det inte blev värre än vad det blev.
Londongirl: Jag är glad att jag slipper åka den vägen i vinter och promenaden tar bara några minuter.
Gunnel: Det såg riktigt illa ut med förarhytten men tur att chauffören klarade sig.
Att åka bil är ungefär det farligaste en människa kan ta sig till.
Ja, ibland kan det faktiskt kännas just så.
Vicken tur att det inte blev värre. Trafiken är ju värre i Nepal, fattar inte hur dom lyckas få trafiken att flyta i alla fall. Det låter gott med din "nygamla" jobb.
Usch, ta hand om dej. Min syster var med om enbilolycka, även om det slutade väl så sätter det sig på psyket...
Kör försiktigt!
Anne-Maj: Jämfört med Nepal kan jag tänka mig att Sverige är rena barnleken. Tur att man ändå bor här...:)
Roomservice: Kan tänka mig att det gör det. Även små incidenter stannar kvar hos mig. Snart behöver jag inte köra mycket alls. (Välkommen hit, förresten).
Skicka en kommentar