Jag har några minuter innan jag går och lägger mig och jag bryter härmed min bloggpaus för en kort stund. Målarpenslarna får vila och färgen torka in.
Det blir rosa och vitt i Lenas rum. Jag tror att hon gillar ett riktigt ”tjejigt” rum. Hon har aldrig haft ett eget, har alltid bott på internat och ja, jag är helt säker på att hon gillar ett rum som är riktigt, riktigt småtjejigt. Har målat ett sängbord och ett litet sminkbord vitt, hon ska få en mässingsfärgad säng och rosa gardiner. Hon övertar K:s och mitt rum. Själva flyttar vi ner i det nya rummet i källaren, där vi boar in oss i ett hörn.
Och mitt i målandet kom jag på… När Lena åker tillbaks till Ryssland i augusti, kommer förmodligen en kille att överta hennes rum. En liten kille som vi inte känner eller vet vem han är än men som förmodligen inte kommer att uppskatta ett tjejigt rum.
Vi får göra om rummet igen, i slutet av augusti, så att det passar en kille. Om sedan Lena kommer hit till jul, måste vi göra om vårt nya sovrum (som inte existerar än) till hennes eftersom killen eventuellt blir kvar här många år. Och till Lenas nästa sommarvistelse flyttar antingen vi eller dottern ner i källaren igen. Dottern är tonåring då och det kan vara skönt att ha ett riktigt stort rum (50 kvm) helt för sig själv.
Ska vi fortsätta på det här sättet, blir vi förmodligen experter på att anpassa och iordningsställa rum. Puh…
Nu fortsätter jag min bloggpaus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Har man sagt A får man säga B. Vad är det för en kille? Blir nyfiken förstås.
Förresten - vad har du för fördomar om färger...
(Frågar modern till en helrosa dotter och mormodern till ett ännu mer rosa barnbarn...)
Blir svettig bara jag lyssnar.
Det blir en flytt här med vad det lider. Vart har vi inte bestämt men jag vill tillbaka. Känner stressen att jobba där ute och inte bo där. Vi har så många kvällsmöten och sådant tar tid. Sen kan jag bara prata för mig själv att när jag närmar mig S-tuna på cykeln då känner jag ro. Så jag får väl inse att en gång tunabo alltid tunabo :O)
Så Lillebror får nog träffa sina släktingar igen vad det lider
Vi ska bli familjehem till hösten. Först var det meningen att vi skulle bli kontaktfamilj men nu blir det lite mer.
Det är inte jag som har fördomar om färger. Jag känner Lena och vet hur andra ryska småtjejer är. Det är så otroligt "tjejigt" med dem. Stora rosetter i håret, mycket rosa färger etc. Å andra sidan valde hon både blått och turkost på kläder förra sommaren - men det var efter hon sett vad M hade på sig.
Gunnel: Å, vad kul! Att ni flyttar tillbaka! Spännande att se var i S-tuna ni bosätter er!
Bloggblad: Oops, lät nog snäsig i mitt svar till dig. Det var inte alls meningen. Här kommer en liten smiley :). Så. Nu känns det bättre.
Äsch - jag tål mer än så! Och det var mest skämt, för vi skojar ofta om det hemma. Lillputtan väljer bort alla andra färger än rosa - lila. Ju gulligare desto bättre. När jag försökte ta på henne en av moderns gamla tröjor sa hon "ful" fast hon inte alls kunde prata då.
Spännande med familjehem!
Skönt att jag inte blev missuppfattad. :)
Hon är rolig, din lilla L. :)
Och jag som blir trött bara av vanligt städande... :-)) Ja, Ni blir definitivt experter!!!
Det är inte bestämt med tuna än...men det blir nog så. Jag har stark vilja :O)
Bambi: Jag blir trött av bara tanken på vanlig städning eftersom det är så tråkigt. Det här ger mer en kick. :)
Gunnel: Vi hoppas förstås att allt blir efter din vilja. :)
Jisses! vad ni flyttar runt....men det blir nog bra till slut. Otroligt spännande med både den lilla killen och lilla Lena....Du är beundransvärd som gör en stor insats för dessa barn! Varm kram från mig.
Jag hoppas också att det ska bli bra till slut. Anledningen till att vi blir familjehem, är att vi bygger ut huset eftersom tanken var att adoptera Lena. Nu blir det ingen adoption av och vi har både fysiskt och känslomässigt utrymme att bli familjehem (vi fick tidigare en förfrågan om det men tackade nej eftersom vi trodde att Lena skulle bo här permanent). Vi ska försöka fixa till hennes liv ändå. När hon är 18 kan vi göra en vuxenadoption.
Håller med att renovering är roligare än städning! I onsdags blev det mer än att städa, när vi fick hem Emmas nya säng i normal höjd i blå och det ligger två söta sängar i flickornas rum.
Vad hände med adoptionen? Trist när det inte går väg där man hade tänkt sig, men det känns stort att ni ställer upp som familjehem.
Skickar kramen till dig!
Jag kan inte skriva så mycket här om varför adoptionen går i stöpet men jag kan ge en liten ledtråd: Vi trodde inte att vi skulle behöva betala hundratusentals kronor när vi skulle göra en enskild adoption. De pengarna har vi inte.
Så vi fortsätter att hjälpa henne med de medel som vi klarar av (4500 kr/år för hennes resor hit + kläder och lite paket till barnhemmet). Hon får stanna längsta perioden, tre månader, varje sommar fram tills hon är 18 år. Sedan får vi se om hon själv väljer att flytta hit till Sverige. Det har ordnat sig i livet för de barn som har gjort på det sättet också.
Kollar det här nu. Det är förståeligt....
Jo tjejen i vår ridgrupp kommer från Ryssland också. Flyttade här för två år sen, hon ville bo här i Sverige. Hon har varit här många sommar och bestämde sig att flytta hit. Går nu på gymnasiet eller var det i nian? Måste kolla bättre i morgon.
Vad intressant! Fråga henne vilket barnhem hon kommer ifrån om du har möjlighet. Det är många av de här barnen som bosätter sig här när de fyller 18. Förutsättningarna för ett bra liv är större.
Skicka en kommentar