Det är ju precis det här jag alltid har sagt.
Jag är livrädd för älg. Förmodligen beror det på att jag har sett två älgar slåss på nära håll och förstått vilken kraft det finns i de där frambenen. För några år sedan såg jag också en dokumentär om hur en älg attackerade en människa och inte gav sig förrän mannen var ihjältrampad.
När jag var som mest aktiv med ridningen, var det aldrig något nöje för mig att rida ute i skogarna. Letade hela tiden med blicken efter älg och funderade på vad jag skulle göra om det dök upp någon. Hoppa av hästen och lägga mig ner och dö, förmodligen.
Det är också anledningen till att morgondagens ridning blir en lektion i en paddock och inte en tur i skogen.
Älgar är fina och mäktiga - på avstånd. På ett långt avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alla har vi egenheter.
En arbetskamrat till mig är livrädd för igelkottar. Hon spyr nästan när hon ser en. Det fattar inte jag. Däremot att man kan vara rädd för älgar för stora är dom. Nu kom jag på en grej att blogga om som jag var med om för ett antal år sedan.
Jag är fullkomligt livrädd.
Blir nyfiken och rusar in till dig för att se vad du skriver om.
Jag har mött en älgkviga med kalv i skogen en gång och du må tro att jag och mitt sällskap sprang snabbt upp på ett berg. Lättade såg vi den stolta modern springa vidare förbi oss.
Hade jag varit med, hade jag nog vunnit vilket sprinterlopp som helst :). Usch, jag ryser av bara tanken.
Skicka en kommentar