När Lena hade varit här en vecka förra sommaren, sa dottern att hon tyckte att Lena hade förändrat utseende. Ibland kan man tycka ett utseende förändras i och med att man lär känna en person och jag trodde att så var fallet. När jag sedan såg bilder på hur hon såg ut första dagen när hon kom hit och hur hon såg ut en vecka senare, förstod jag att dottern hade rätt.
Det här är Lena första dagen
och det här är samma tjej en vecka senare
Hon fick liv i ögonen, fick hull, levde upp och verklade lycklig.
Kan man ha en större orsak att ha henne här om somrarna?
Eftersom så lite (ett vanligt familjeliv) kan förändra ett barn så mycket, tvekar vi inte en sekund för att också bli familjehem till ett barn i Sverige.
14 kommentarer:
Oj, klart att jag ser att det är samma flicka...men vilken skillnad på bara några dagar pga som du säger att "bara" leva ett vanligt familjeliv. Tänk så många av oss som skulle kunna hjälpa en liten tjej eller kille med ett drägligare liv i några veckor. Heder åt dig och din familj som vågar ta steget
Jag blev själv förvånad över förändringen. Det ska bli spännande att se hur allt är på måndag när hon kommer. Om hon lever upp direkt eller om det tar några dagar.
Oj, vilken förändring! Och vilken söt tjej!
Ja, hon förändrades även till sättet och var otroligt glad och skämtsam. Och söt är hon förstås. :)
Så underbart att se denna förändring. Tänk när hon får se sitt nya rum hos er, då är jag övertygad om att hon ser så där lycklig o levande ut direkt.
Finns det inte möjlighet att hon kan få stanna hos er?
Jag hoppas att hon blir glad över rummet. Hon har aldrig sovit ensam i ett rum förr. Annars får vi fixa det på något sätt.
Nej, vi kan inte ens tänka på att behålla henne här - då drabbas alla andra barn på alla barnhem och får inte resa hit igen.
Att tända stjärnor i ett barns ögon är det bästa som man kan göra. Man kan se glittret i hennes på de nedre bilderna. :)
Ja, hon blev så levande hela hon till skillnad från de första dagarna. Det ger en känsla av fulländning även för oss.
Nog är det skillnad på bilderna! Jag håller tummarna...
Är du fortfarande hjulbent?
Älgarna fick vi se på hemvägen från Kolmården! När jag red i skogen var jag lite rädd också om det skulle komma såna..
Ja, imorgon är hon här...
Nej, benen har rätat ut sig. Jag skurade hela huset igår och det mjukade nog upp kroppen.
Usch för älgar!
Det är otroligt! Undrar hur hon själv upplevde den totala skillnaden....
Har tänkt på er idag. Hoppas allt är bra med er och att Lenas resa har gått bra.
Vad gulligt av dig att tänka på oss.:) Jodå, allt har gått bra. Det gick inte att publicera dagens inlägg - något strul med Blogger - men jag gör ett nytt försök.
Skicka en kommentar