Vi var och shoppade och Lena valde kläderna själv. I en veckas tid tog hon fram dem ur garderoben och bara tittade på dem, så fort någon kom på besök plockade hon fram kläderna för att visa dem. Tills det äntligen var dags...
Vi åkte till en familj före bröllopet, som hade en tumstock liggande på bordet. Lena, som aldrig hade sett en tumstock, blev förstås nyfiken och började undersöka den. Den fastnade i ponchon och satt ordentligt fast. När vi äntligen fick bort den, fanns där två stora rostfläckar kvar. Hon var fullkomligt otröstlig för en stund.
Tack och lov hängde ponchon över själva fläckarna men jag märkte att hon höll in armarna under hela bröllopsfesten för att de inte skulle synas.
8 kommentarer:
Hon är bara för söt och vilka fina kläder hon valde. Vad roligt det måste ha varit att få välja själv. :)
Ja, hon tyckte det var kul att välja själv. Det fick hon förresten göra med alla kläder. Och ja, hon är fruktansvärt söt. :)
Vilken sotnos! Kan nog knappt leva mig in hur stort det måste ha varit för henne, att få välja själv. Och hur olycklig hon måste ha blivit över fläckarna...
Ponchon är "två-i-ett", alltså både jumper och poncho. Fläckarna blev på jumpern och de finns fortfarande kvar. Jag fick aldrig bort dem. Den hänger här och väntar på henne. Om hon hade tagit med den till barnhemmet, hade hon aldrig fått behålla den och den var henne mest kär av alla kläder.
Vi får se om hon växt ur den i år.
Tänk vilken stor grej för henne att få gå och shoppa och välja kläder alldeles själv. Sådant som vi bara tar för givet. Olika falla ödets lotter...eller hur man nu säger
Bara att gå ut och in när hon vill är en stor grej för henne. Det gjorde hon också de första dagarna. Gick ut, gick in, gick ut, gick in... :) Hon får inte vara utomhus på barnhemmet förrän hon är 13 år.
13 å??? Stackars alla barn som inte får uppleva frisk luft och natur
De åker iväg med en buss på utflykter ibland men på själva barnhemmet får de inte gå ut.
Skicka en kommentar