3 år

HIPP HIPP HURRA

FÖR YFFEN SOM

BLIR 3 ÅR IDAG

Inte som förr

Om det hade varit förra året Lena varit så "inne" i något som hon ikväll var i ett dataspel och jag hade sagt åt henne att det var läggdags, skulle hon ha sagt "åååååå nieeeet" samtidigt som hon hade haft glimten i ögat.

Det är inte så nu. När jag sa att det var läggdags, reste hon sig genast, skyndade att borsta tänderna och komma i säng.

Hon la sig och lyssnade på freestylen en stund och hon ler på bilden. Men hon ler inte med hjärtat som förr. Det är något sorgligt hos henne och jag vet inte vad det är...

Stallet

Lena gjorde stora ögon åt allt i stallet. Hon var så nära med huvudet när Tilda kratsade hästens hovar, att jag blev rädd. Vi tror att Lena ser dåligt. Ska gå och kolla synen på henne så fort vi kan.

Tilda hoppade upp på trähästen



...och likaså gjorde Lena

Förkylt

Lena var genomförkyld när hon vaknade. Och vädret inbjuder inte till några utomhusaktiviteter så idag är det premiär för henne framför en dator. Hon lär sig snabbt och sitter just nu och spelar Legoracer, vilket hon verkar tycka är kul.



Freestylen var efterlängtad. Hon fick aldrig ta den med sig till barnhemmet eftersom hon inte skulle få behålla den. Inte så mycket för värdet på den utan för att hon själv skulle blivit ledsen över att ha förlorat den.

Här lyssnar hon på en skiva med svenska texter och sjunger med.



Snart ska vi baka en paj. Och eftersom det är tisdag är det dotterns ridskola som gäller senare.

Äntligen

Nu är hon här. Vi mötte en blyg men glad tjej på Arlanda.

Hon var lika blyg i bilen men efter att ha kommit hem hit och träffat yffen och katten, sett sitt rum, släppte allt. Hon verkade riktigt lycklig över rummet.
Sedan var det bråttom ut till studsmattan.

Anledningen

Vi har fått frågan några gånger; varför vi tar hit Lena om somrarna. Från början hittade jag helt enkelt barnhemmets sida på Internet och eftersom jag tyckte att Ryssland kändes "nära" eftersom mina föräldrar är ryskspråkiga och vi har både fysiskt och känslomässigt utrymme för ett sommarbarn, anmälde jag mig. Tyckte det kändes bra att göra en insats men att det skulle göra så mycket som det gjorde, visste jag inte. Att ingenting egentligen kan få ett barn att leva upp. Allt vi har att erbjuda henne är ett vanligt familjeliv.

När Lena hade varit här en vecka förra sommaren, sa dottern att hon tyckte att Lena hade förändrat utseende. Ibland kan man tycka ett utseende förändras i och med att man lär känna en person och jag trodde att så var fallet. När jag sedan såg bilder på hur hon såg ut första dagen när hon kom hit och hur hon såg ut en vecka senare, förstod jag att dottern hade rätt.

Det här är Lena första dagen



och det här är samma tjej en vecka senare



Hon fick liv i ögonen, fick hull, levde upp och verklade lycklig.

Kan man ha en större orsak att ha henne här om somrarna?

Eftersom så lite (ett vanligt familjeliv) kan förändra ett barn så mycket, tvekar vi inte en sekund för att också bli familjehem till ett barn i Sverige.

I väntan på Lena II

Förra sommaren lärde sig inte Lena speciellt mycket svenska. Anledningen var att vi ofta ringde mina föräldrar som är ryskspråkiga och som fick tolka. Det blev till slut så att vi lärde oss fler ryska ord än vad hon lärde sig svenska.

I år ska det bli annorlunda. Inte förrän det är riktig "kris" och vi måste ha något tolkat för oss, ska vi ringa. Vi ska bara använda svenska ord och hon stannar tre månader - det här året borde hon lära sig det svenska språket hjälpligt.

Här sitter Lena och äter glass.



Det ryska ordet för glass är "maroshneja", vilket jag inte ska använda det här året. Åtminstone lär hon sig det svenska ordet glass, det är jag fullkomligt bergsäker på :) (nu vet jag förstås inte om stavningen är riktig till glass på ryska).

I väntan på Lena

... kommer här bilder från ett bröllop hon var med på förra sommaren



Vi var och shoppade och Lena valde kläderna själv. I en veckas tid tog hon fram dem ur garderoben och bara tittade på dem, så fort någon kom på besök plockade hon fram kläderna för att visa dem. Tills det äntligen var dags...

Vi åkte till en familj före bröllopet, som hade en tumstock liggande på bordet. Lena, som aldrig hade sett en tumstock, blev förstås nyfiken och började undersöka den. Den fastnade i ponchon och satt ordentligt fast. När vi äntligen fick bort den, fanns där två stora rostfläckar kvar. Hon var fullkomligt otröstlig för en stund.

Tack och lov hängde ponchon över själva fläckarna men jag märkte att hon höll in armarna under hela bröllopsfesten för att de inte skulle synas.

Hjulbent idag

Som en tillfällig lösning tills huset är utbyggt och vårt nya sovrum är klart, flyttade K och jag ner till källaren igår och jag sov knappt en blund. Yffen blev nämligen helt förvirrad och gång på gång vaknade jag av att han stod i källartrappan och gnydde. I vanliga fall brukar han gå ner i källaren men inte nu. Jag bar honom till sängen, han hoppade ner och sprang uppför trappan igen, för att efter en stund stå och gny på det översta trappsteget. Jag bar ner honom igen, han sprang upp och så höll vi på. Länge. Han gillar alltså inte att sova där nere. Hundar trivs inte på platser där det är negativa energier, har jag hört. Kanske är det just såna energier där nere. Vi får se hur det blir i natt.

Hur som helst så var jag inte alltför pigg på ridlektionen som K, jag och dottern fick idag. Jag red en bred bruksnordis och känner mig väldigt hjulbent nu. Och trött. Annars gick det bra. Ägaren/instruktören öste beröm över dottern men inget över K eller mig. :)

Lenas rum är klart. Nu är det istället rörigt på alla andra ställen i huset. Jag har att göra imorgon, med andra ord. På söndag ska vi försöka att åka till Ängsö slott och köpa köttätande växter. Vi har klarat av mors dagsfiranden hos både svärmor och mamma redan idag och kan disponera tiden efter hur vi hinner.

Bara två dagar kvar nu - sedan är hon här. Jag fick förresten ett mail från ordföranden i föreningen som löd: "Har pratat med barnhemmet idag. Barnen kommer!!". Jag blev förstås väldigt frågande, ringde henne och frågade om det inte hela tiden varit helt klart att de skulle komma. Det var det inte, fick jag veta, men hon hade inte gått ut till alla och berättat att handlingarna för barnens resor inkommit till myndigheterna försent och det var alltså på håret att de inte skulle få komma hit (det var väl tur att jag inte visste något - var inte med på det senaste telefonmötet). Nu ska allt vara klart i alla fall. Hoppas jag.

Jag hade rätt

Det är ju precis det här jag alltid har sagt.

Jag är livrädd för älg. Förmodligen beror det på att jag har sett två älgar slåss på nära håll och förstått vilken kraft det finns i de där frambenen. För några år sedan såg jag också en dokumentär om hur en älg attackerade en människa och inte gav sig förrän mannen var ihjältrampad.

När jag var som mest aktiv med ridningen, var det aldrig något nöje för mig att rida ute i skogarna. Letade hela tiden med blicken efter älg och funderade på vad jag skulle göra om det dök upp någon. Hoppa av hästen och lägga mig ner och dö, förmodligen.

Det är också anledningen till att morgondagens ridning blir en lektion i en paddock och inte en tur i skogen.

Älgar är fina och mäktiga - på avstånd. På ett långt avstånd.

Videoklipp

Surfar runt mitt i natten och har just roat mig med att titta på videoklipp.

Här är några som jag själv inte sett tidigare:

Tidig fotograf

Lite väl mycket talk?

Mjuklandning av den värsta sorten

och

Lättfångad

På spray.se finns ytterligare hundratals klipp.

~~

Jag hamnade också på den här sidan för gratisbloggar. Är den inte väldigt lik gamla Bloggi? Är det kanske rentav den sidan som bytt namn?

Missade foton

Jag hade bestämt mig för att inte ta med mobilkameran till ridningen för att inte ta fler suddiga bilder på shirehästar och bilder på försvinnande tranor den här kvällen. Och tro´t eller ej... Ett vildsvin står vid vägkanten på vägen till ridskolan. Alldeles nära. Där hade jag fått en bra bild utan att behöva göra en stor röd pil och tala om att bilden föreställer ett vildsvin.

Det är liksom inte varje dag man ser ett vildsvin. Är det inte typiskt?

~~

Nedräkningen fortsätter. Imorgon kväll jobbar jag och är sedan ledig till nästa onsdagkväll. Lite kvar att göra innan allt är i ordning för Lenas ankomst. På fredag tar vi ett break och har bokat in en ridlektion, alla tre. Dottern, jag och K. Han har inte ridit sedan 1993 så det kan bli riktigt kul. :)

Fel ping

Är tvungen att skriva något här eftersom jag pingade nyligen av misstag.

Skulle pinga barnhemmets blogg och tog fel länk. Det gäller att ha tungan rätt i mun.
Nu har jag i alla fall skrivit lite här också. :)

Nedräkning

Nästa måndag kommer hon. Om exakt en vecka finns hon här hos oss. När hon åkte hem i augusti kändes det som en evighet tills hon skulle komma tillbaks men tiden gick verkligen fort. Tänk, det var nästan ett helt år sedan jag stod på Arlanda och bölade.

Förra året hade ett av barnen inte skött sig på barnhemmet. Det var meningen att hon skulle ha kommit till Sverige men hon fick inte följa med och Lena berättade att tjejen var otroligt ledsen när de andra åkte iväg. Det är hårt. Om man har sett fram emot att komma hit i ett helt år – för det gör barnen – och sedan blir stoppad av personalen strax innan avresan… Där är det inte snack om att personalen hotar med att barnen inte får resa hit om de inte sköter sig – de menar det också.

Jag hoppas verkligen att Lena skött sig under året så att hon inte uteblir. Hemska tanke. Men jag är ganska säker på att hon är ett exemplariskt barn där borta och att hon kliver ut genom dörrarna på Arlanda så att vi får ses igen.

(Barnhemmet, som är hennes förmyndare, har gett sitt samtycke av publicering av bilder och namn på nätet av henne.)

På safari

Dottern befinner sig just nu i safariparken i Kolmården. Jag får direktrapporter via MMS hela tiden medan bussen glider fram mellan vilddjuren.



Kul att den här giraffen kom så nära bussfönstret och poserade. Synd att hon inte hade den riktiga kameran med sig.






Uppdaterad 12.54

Ytterligare en bild damp in i min mailbox:

Bloggare i huvudet

Det är lite lustigt men sedan jag började läsa bloggar, så associerar jag saker helt annorlunda än för bara något år sedan.

När jag sitter i tandläkarstolen och håller på med mina rotfyllningar tänker jag alltid på Elisabet och numera också Eva.

Ser jag en guldväska eller guldskor så dyker förstås Mamselamsen genast upp i tankarna. Såg en dalmatiner häromdagen och tänkte genast på Pale Green Woman.

Hör jag talas om idiotiska chefer, går tankarna till Morgondimma och när någon använder sig av teckenspråk ser jag Anne-Majs vblogg framför mig.

På jobbet träffade jag en mamma med ett barn som hade väldigt underfundiga kommentarer och jag tänkte att det i själva verket kunde vara Batbut som stod där.

På väg till ridningen i tisdags såg vi några kossor och Gagga fanns genast där i tankarna. Och när dottern letade fram bilder på skogskattungar, såg jag bilderna på Londongirls kattungar framför mig.

När jag tänker på det här med rökslut så är det av någon anledning Bambi jag associerar till och när jag häromdagen var på Skultuna Messingsbruk, fanns där mängder av lyckliga grodor.

Så här fortsätter det hela tiden. Några bloggare känner jag personligen (Bloggblad, Monica och Gunnel) och det är säkert därför jag inte förknippar dem med bara en sak. Jo, förresten, Monica tänker jag förstås på när hennes film ”Tomten är far till alla barnen” nämns eller när Kjell Sundvalls namn dyker upp någonstans.

Och på det här sättet kommer jag säkert att fortsätta tänka framöver och fler bloggare läggs till associeringsbanken.

Djurlig dag

En elevens-val-dag har det varit idag då barnen har fått välja en valfri aktivitet att ägna sig åt under hela skoldagen. Gissa vad dottern valde?



Hon ägnade förmiddagen på ett stall i närheten och red även en lektion. När jag dök upp för att hämta henne och klappade om en av hästarna fick jag lära mig något nytt. Ägaren till stallet berättade för mig att om jag klappar en häst, är det samma sak som om jag slog den. Den ska istället smekas och klias. "Har du sett hästar klappa varandra?" sa han. Kanske har han rätt men i så fall är det mängder av hästmänniskor som behandlar sina hästar på ett felaktigt sätt. Under alla år jag har ridit har jag inte haft en aning om att jag slagit hästarna varje gång jag berömt dem. Jag fick i alla fall något att tänka på till nästa stallbesök som blev någon timme senare.

Tisdagar är ridlektionsdag för dottern och det var bara att bege sig till nästa stall.



(Bilden tagen med mobilkamera igen, vilket är detsamma som dålig kvalitet som vanligt) .

Det var hoppning idag och ridgruppen fick hoppa studs. Min favoritgrej när jag själv red. Tre låga hinder på rad som hästen "studsar" över. Vissa gånger ångrar man att man inte fortsatte ridningen.

Igelkotten som bor i vår trädgård kom hem samtidigt som vi och fick bråttom att ta sig längs nätstaketet och in bakom friggeboden.




Och yffen friserades (några tovor bakom öronen klipptes bort) och badades innan han gick och la sig.



(Mobilkamera även här och ja, han lipar åt den)

Den här dagen har varit väldigt... vad ska man säga... djurlig?

Rumbestyr

Jag har några minuter innan jag går och lägger mig och jag bryter härmed min bloggpaus för en kort stund. Målarpenslarna får vila och färgen torka in.

Det blir rosa och vitt i Lenas rum. Jag tror att hon gillar ett riktigt ”tjejigt” rum. Hon har aldrig haft ett eget, har alltid bott på internat och ja, jag är helt säker på att hon gillar ett rum som är riktigt, riktigt småtjejigt. Har målat ett sängbord och ett litet sminkbord vitt, hon ska få en mässingsfärgad säng och rosa gardiner. Hon övertar K:s och mitt rum. Själva flyttar vi ner i det nya rummet i källaren, där vi boar in oss i ett hörn.

Och mitt i målandet kom jag på… När Lena åker tillbaks till Ryssland i augusti, kommer förmodligen en kille att överta hennes rum. En liten kille som vi inte känner eller vet vem han är än men som förmodligen inte kommer att uppskatta ett tjejigt rum.

Vi får göra om rummet igen, i slutet av augusti, så att det passar en kille. Om sedan Lena kommer hit till jul, måste vi göra om vårt nya sovrum (som inte existerar än) till hennes eftersom killen eventuellt blir kvar här många år. Och till Lenas nästa sommarvistelse flyttar antingen vi eller dottern ner i källaren igen. Dottern är tonåring då och det kan vara skönt att ha ett riktigt stort rum (50 kvm) helt för sig själv.

Ska vi fortsätta på det här sättet, blir vi förmodligen experter på att anpassa och iordningsställa rum. Puh…

Nu fortsätter jag min bloggpaus.

Tidsbrist

Det är bara att konstatera att jag inte hinner blogga på ett tag framöver. Det är alldeles för mycket att fixa till innan Lena kommer. Jag tar helt enkelt en paus, hur lång vet jag inte men jag kommer så klart att läsa andras bloggar när jag hinner.

Vi har börjat riva verandan på framsidan och upptäckte att vi haft en hel del ovälkomna gäster.

Både getingar



... och humlor

Hundliv

Är det så här det går till?

Foton igen

Dottern har varit i fototagen igen







En bit Frolic kan aldrig bli för stor.

Tisdag är hästdag

Tranor och shirehästar lyste med sin frånvaro idag. Som alla andra höll de sig ifrån regnet.

Inte lika stor som en shirehäst, men ändå störst i stallet, är denna voltigehäst



Minst är den här:



Det är bara att svinga sig upp i sadeln och träna.


Uppdaterat:

Glömmer alltid att lägga ut bilder på de otroligt söta stallkatterna. Här är busarna.

Nytt jobb

Jag kanske skulle söka det här jobbet? Man kan ju lära sig...

Det kan bli lite svårt att förklara för bekantskapskretsen vad man sysslar med.

Bekant: Vad jobbar du med?

Jag: Jag är häxa.

Bekant: Jo jo, men vad jobbar du med?

Typ...

Likheter

Sådan herre - sådan hund, sägs det.

Internationaaaalen

Gick förbi torget här i samhället med yffen för en stund sedan. Där var det fullt jippo med orkester, lottstånd, ponnyridning m m. Och naturligtvis spelades ”internationaaaalen” precis när jag passerade. Det är konstigt, men när det spelas sån där marsch-typ-musik, så hamnar jag alltid med fotstegen i takt och det känns som om jag skulle marschera till musiken. Jag försökte gå i otakt, lite lugnare, men efter en stund var jag i takt igen och blev lite full i skratt när jag såg att yffen… Ja, han skuttade också förbi - i takt.