Familjehemsutbildningen började bra. Jag har lärt mig massor om den verksamheten ikväll och jag förstår att vi kommer att hamna i en helt ny värld. En värld full av lagar, paragrafer, barn och föräldrar som kanske far illa. Nya familjer, släktingar, barnets nätverk som kommer att bli en del av oss. Det beror förstås på situationen ifråga.
Vi pratade om LVU, tvångsomhändertagande, och SoL, frivillig placering. De flesta placeringar är frivilliga, tack och lov.
Det är spännande. Vi vet absolut ingenting om vilket barn som kommer hit. Vi vet inte kön, inte ålder och inte vad som har skapat situationen. Och inte när det blir eller hur länge barnet stannar.
Vi går i väntans tider, minst sagt.
~~
Yffen ryckte upp sig under dagen och upptäckte snart det fina vädret. Han sprang så mycket på gräsmattan att hans fötter... förlåt, tassar... blev alldeles gröna och han blev en ufo-yffe.
tisdag, september 12, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ni är modiga - och lovvärda som vågar och orkar. Jag har sett på nära håll hur mycket ett fosterhem kan betyda - men också att det kan vara en massa trassel med andra personer omkring barnet - som kan vara slitsamt.
En liten grön hund... :D
Ska jag någongång ha en hund, då vill jag nog ha en ufo-yffe!
Ufo-Yffe, behöver han stövlar? eller damamsker?
Bloggblad: Jag har också förstått att det är en hel del trassel men vi är förberedda den här gången. Bäst är väl att tro det allra, allra värsta... :)
Humlan: Ufo-yffe är en trevlig ras och mycket ovanlig! :)
Anne-Maj: Fanns det stövlar i hans storlek, skulle jag faktiskt prova. :)
Jag är så glad att det finns såna människor som ni. Som öppnar ert hem för en liten människa som behöver det så väl. Har på nära håll i mitt arbete fått kontakt med en familj som tog emot ett av våra skolbarn och det kändes så skönt att veta att hon fick det bra. (Hon blev placerad enligt LVU)
Lilla Yffen skulle säkert gilla stövlar! Du kanske kan sy några i galon? ;-)
Det är lite hulken över honom. Det har jag alltid tyckt :O)
Det är nog spännande men väldigt tufft att vara ett familjehem. Men jag tror att det kan vara otroligt givande också.
Det är erfarenheten av vår bondfamilj på Gotland, som har två fosterbarn.
Vilken tur att det finns människor som ni! Och vad spännande med en helt ny människa som ska vara med i familjen...
Jag har sett en york med stövlar! (och de är ju mycket mindre) Tror dock att de var hemgjorda. Väldigt väldigt små i allafall :)
Londongirl: Vi har utrymme, både fysiskt och känslomässigt eftersom vi bara är tre i familjen. Jag tror inte att jag skulle tänka på samma sätt om vi var fler. Skönt att höra om ett familjehem som fungerar. Allt jag annars hör är att barn vantrivs i sina familjehem, att de rymmer etc. Och jag förstår dem - alla vill ju förstås bo hos sina biologiska föräldrar!
Jag kanske ska testa att tillverka som galoscher i galon till yffen? :)
Gunnel: Jag håller för ögonen på honom så att han inte ser vad du skriver. Kanske blir han kaxig...:)
Jag tror också... eller jag VET att det är tufft på det ena eller andra sättet att vara familjehem. Vilket sätt det kommer att bli för oss, återstår att se.
Karin: Ja, det är spännande. Just nu vet vi absolut ingenting om vem som kommer, bara minimi- och maxålder, det är allt.
Kan en york ha stövlar, så kan yffen. Såg den ut att trivas i dem? :)
Hittade Bävernylon när jag handlade tyg idag, det kanske är ett alternativ till de små gröna fötterna?
Finns ju i flera färger... :)
Ja, små bävernylonstövlar! Med färger efter humör och gummiploppar under så att han inte halkar. :)
Skicka en kommentar