Tills idag hade jag fortfarande inte bestämt vilket parti som skulle få min röst. Jag har velat fram och tillbaks – men inte längre. Egentligen borde jag väl inte skriva det här i det upprörda tillstånd som jag befinner mig i men jag är så arg att jag kokar…
Mina föräldrar är långt över 70 år båda två. Pappa har åldersdiabetes, lågt blodtryck, kärlkramp och mamma har kärlkramp i halsen. Det är krämpor här och där och ständiga läkarbesök.
Nu har de fått en ny läkare som har väldigt svårt med svenska språket. Mina föräldrar har tyckt att det är jobbigt att hela tiden förklara de svenska orden för läkaren och har också en gång försökt få till ett läkarbyte, vilket inte gick igenom.
I veckan ordinerades de, av denne läkare, ny medicin, båda två.
Och de blev sjuka. Ordentligt sjuka men ingen av dem kopplade från början detta till medicinen.
Tur att de fortfarande är läskunniga.
På båda läkemedelsförpackningarna står klart och tydligt att medicinen inte skall användas av personer över 70 år… och dessutom inte personer med lågt blodtryck, som i pappas fall.
Och jag tänker förstås på äldre som inte är läskunniga…
Språkkrav är den viktigaste frågan för mig just nu. Helt klart. Inskränkt, kan tyckas, att gå på en enda sak men det här dök upp precis i rätt tid och plötsligt inser jag att den frågan är livsviktigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Usch...jag är så kluven. Jag brukar rösta i förväg men i år väntar jag tills valdagen.
Alla partier har för och nackdelar.
Hursom helst kommer det nog bli en lite intressant valvaka i år.
Visst är det förskräckligt att det finns läkare som knappt gör sig förstådda. Var har det gått fel någonstans?? Men kan vi beskylla Göran för det...nej...det är nog mera än så.
Inte är jag främlingsfientlig men det har gått för långt när dom prioriteras till skolor och jobb. Nej samma förutsättningar för alla ska det väl vara. Är jag ute i fel tankar?
Helt klart har det gått mycket fel någonstans! Nej, du har helt rätt utan att vara främlingsfientlig. Alla ska ha samma förutsättningar, förutsatt att de kan det svenska språket, allrahelst om de har ett så stort ansvar över andras liv som läkare...
Jag har själv råkat ut för en läkare som inte förstod vad jag sa, men hon frågade inte, utan gissade! Det tog ett tag innan jag insåg hur mycket hon inte hade fattat. Fick sedan höra att hon var ökänd i området (jag var nyinflyttad) och att folk gjorde allt för att slippa henne.
Usch, det är hemskt! Språksvårigheter kan ju faktiskt leda till någons död.
Usch vad otäckt! Det kunde gått illa. Man måste ju kunna lita på att en läkare vet vad han/hon gör! Oavsett ursprung och modersmål. Har tvärtemot er flera bra erfarenheter av läkare med annat språk än svenska.
Men jag håller med dig Monica, språket kan vara livsviktigt!
Det finns säkert många bra också men här verkar det faktiskt vara som om språket gjort att läkaren inte riktigt hade koll på att medicinen skrevs ut till fel personer.
Klart att det finns undantag överallt, men eftersom även svenska läkare har ett språk som ofta är speciellt - och då ihop med att många gamla har ett överdrivet undergivet förhållningssätt till läkare, så blir det ju dubbelt svårt. Och dubbelt viktigt att man förstår.
Säkert ett undantag (hoppas jag) som kunde ha slutat i katastrof.
Men ändå. Jag tycker inte bara att det är viktigt att läkare förstår språket. Det är helt oacceptabelt att de inte gör det, när det gäller liv.
Skicka en kommentar