Det känns som om jag springer genom livet i 700 km i timmen. Nu ÄR det mycket.
Utvecklingssamtal (som dottern själv höll i – jag var både förvånad och stolt), familjehemsutbildning tisdag, lördag, tisdag. Läxor till utbildningen och då är det inte läxor man gör i ett nafs utan saker som kräver eftertanke. Vilka förluster har jag haft i mitt liv, i min barndom? Vad kan egentligen räknas som en förlust etc.
Jobb varannan kväll, resa till Örebro, ridskola och mitt i allt det här måste jag redigera manuset. Imorgon ska det skickas iväg. Och hårddisken börjar låta mycket konstig. En vacker morgon startar den väl inte upp alls…
Den här dagen blev inte bättre av att jag var så trött att jag behövde vila ögonen en stund.
Fem minuter, var det tänkt. Det blev tre timmar! Tre hela timmar till ingen nytta alls och jag som behöver varje sekund just nu.
Vädret spelar en ett spratt också. Det är bara två veckor kvar tills lilla missen kommer. Med 25 plusgrader ute (i alla fall nästan) kändes det mycket längre till den 10 oktober men en titt i almanackan sa något annat. Vart tog tiden vägen?
Nu ropar den andra datorn på mig. Den, med manuset och där lär jag sitta några timmar fram på natten…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Oj, det är verkligen mycket nu... som dom säger i ett visst TV-program!
Jag tror att du behövde dom där tre timmarna, man måste ladda batterierna ibland! Glöm inte det!
Lycka till med allt!
Jag kände hur min egen puls gick upp i varv... Inte bra att vara så stressad. Kanske ska du vara rädd om din egen hårddisk också.
Jag håller med Humlan, de där tre timmarna var du säkert i stort behov av.
Glöm inte att andas...
Sakta i backarna! Man blir trött även av utförslöpning.
Jag fick ett telefonsamtal... hm... lite nyfiken...
Samt ett paket. Fast jag fick ingen avi - kastade mig över brevbäraren och fick nummer dit där paketen kommer och där kände de igen mitt namn... finns på ICA i em...
Men snälla Monica...ta det lugnt...usch det får inte hända dig något. Du vet med stress och sånt.
Bara 14 dagar kvar till lillkissen komer. 14 dagar som antagligen känns lite länge ändå.
Humlan: Jag tror faktiskt att jag laddade batterierna där. Idag blev jag klar med manuset och fick iväg det. Det känns så skönt!
Lindalotta: Det har rasslat i min hårddisk också men sömnen gjorde nog susen ändå. Och jag har andats idag.:)
Bloggblad: Samtalet kanske jag är skyldig till men inte paketet. Nu vet du ju...
Gunnel: Jag tar det lugnare när manuset är klart men hemmet har förfallit. Ska börja städningen nu, vi har precis kommit hem från ridskolan. Sedan jobbar jag imorgon, går på heldagsutbildning på lördag och fortsätter städa på söndag (ifall det plötsligt dyker upp ett barn som ska bo här). Jobb på måndag igen, utbildning på tisdag, jobb på onsdag. På torsdag... är jag ledig!! Då tar jag det lugnt. :) Och då ska jag läsa igenom alla bloggar som jag missat den här tiden...
Ta det lugnt Monica! Jag känner så väl igen det där tempot. När jag kom hem i kväll efter ett föräldramöte på jobbet så tänkte jag efter vad jag gjort idag. Alla möten jag varit på, lektioner jag hållit, planering med olika människor och sen föräldramöte på kvällen. Nu sitter jag här med en kopp te och pustar ut!
Fullt upp, men vad skönt att manuset blivit ivägskickat! Att kunna stryka saker från "att göra listen" är en rätt skön känsla :)
Ta hand om dig!
Jag försöker ta pauser också, som t ex nu. Och det blir tid att pusta ut när jag kommer hem från jobbet ikväll. Sedan är jag ledig torsdag-fredag nästa vecka och hoppas att de dagarna blir hellediga också.
Karin: Ja, det är skönt att saker blir gjorda. Hur som helst, så mår jag nästan bättre när jag har fullt upp än tvärtom. Nackdelen är att jag inte hinner läsa så många bloggar. :)
Skicka en kommentar