När jag kom hem efter morgonpromenaden med yffen, var Tasja borta. Jag letade överallt men ingen liten katt någonstans. Tills jag såg...
mellan dator och skärm. Stackarn, hon är fortfarande så rädd.
Ändå verkar det som om hon satt respekt i både gammelkatt och yffe. De backar båda två när hon fräser och morrar. Men hon törs inte komma fram och gå fritt här.
Hon äter - men bara när hon blir matad med sked. Och hon äter väldigt lite eftersom hon inte kan slappna av.
Hoppas att det snart löser sig.
Uppdaterad 14:32:
Jag tror att hon har gått undan för att få sova ordentligt. Efter att jag skrev det här inlägget, blev allt annorlunda. Hon gick ut i köket och åt självmant, drack vatten, gick på lådan och busade hej vilt. Gick på upptäcksfärd, gosade och nu sover hon igen.
Yffen och hon kan komma riktigt nära varandra utan att hon morrar. När yffen vid ett tillfälle råkade nysa, flög hon högt och fräste så det stod härliga till och fick yffen i sin tur att hoppa högt.
Men yffen verkar svartsjuk. När hon är på väg åt mitt håll, skyndar han sig före och hoppar upp i mitt knä, krafsar och krafsar för att jag ska gosa med honom.
De senaste timmarna har i alla fall gjort att jag förstår att allt snart ordnar sig - men det är ett tag kvar.
onsdag, oktober 11, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men vilken söt!!! Klart att det löser sig, de behöver bara lite tid att vänja sig vid varandra :)
Ååå, jag fick helt ont i magen när jag såg bilden.
Sen kändes det bättre när jag läste att hon hade ätit, gått på lådan och busat.
Hon blir nog en tuff tjej så småningom.
Det kommer att bli bra. Klart hon känner sig stressad i en helt ny miljö. Inte lätt att vara en liten tjej.
Ja, inte konstigt att det känns olustigt för henne...hon är ju bara bäbis juuu.. Men det ger sig efter ett tag, hon och Yffen kanske blir bästisar? :-)))
Karin: Ja, hon är otroligt söt. Det måste lösa sig, det måste det bara. :)
Lindalotta: Och jag höll på att börja gråta när jag såg henne där. Hon är ganska tuff redan - men ändå rädd (det låter konstigt men så är det):)
Gunnel: Nej, och inget kan man göra för att skynda på det heller. Det är bara att vänta...
Bambi: Vem vet... De kanske blir bästisar, som du säger. Helst alla tre, då. :)
Härligt att det går så bra! Jag tycker hon sköter det här bra lilla nykomlingen. Hon har redan varit ute och sett sig omkring och hon kommer att vänja sig mer och mer med sin nya omgivning och dess innevånare. Yffen och gammelkissen vänjer sig också tror jag. Vad roligt med en ny liten familjemedlem!
Det går bara bättre och bättre och både yffe och gammelkatt verkar ha accepterat henne. Det är hon själv som fortfarande är rädd för dem men det löser sig nog snart.
Hon är så otroligt kelig!
Det är berg och dalbana att läsa inlägget..
Ja, det var verkligen en berg- och dalbana känslomässigt igår. :)
Skicka en kommentar