Jag har inte riktigt förstått vad ADHD är. I och med det kommande familjehemsuppdraget, har jag i alla fall förstått att en hel del barn har just ADHD och letade upp lite info om symptom etc för att se om vi klarar av ett barn med den diagnosen. För några månader sedan pratade jag med en kompis som har jobbat mycket med såna barn och hon uttryckte följande: "Men ADHD behöver inte vara några problem. Det har vi alla, mer eller mindre."
Här hittade jag lite symptom:
Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD
dagdrömmer och har svårt att fokusera.
(Hur många gånger gör jag själv inte samma sak?!)
är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter
(Vem kan inte göra det??)
har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
(Det har jag sett många barn som har)
verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
(Samma som ovan)
följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna)
(Såna känner jag många)
har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter
(Är det fel om man inte kan göra det?)
undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)
(Är det inte ytterst normalt?)
tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
(Är det ett stort problem?)
är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
(Det kan jag också vara)
är ofta glömsk i det dagliga livet
(Oj, oj, oj... Här var det hög igenkänningsfaktor)
Min kompis har rätt. Om det här är symptomen för ADHD, känner jag nog inte någon som inte har det. Jag blev så förvånad, trodde ADHD var något mycket, mycket värre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så där är det väl med både adhd, och lättare(?) asberger och autism. Jag tror t.o.m. att många skulle få den här diagnosen om de blev "utredda" :)
Men säkert är det skönt dels för föräldrarna att få en förklaring på barnets beteende i vissa situationer, och dels för barnet att få veta varför det ibland inte känns som om det passar in. Har man en diagnos är det väl lättare att veta hur man ska förhålla sig och vad man ska arbeta med för att underlätta i olika sammanhang...
ADHD och andra bokstavskombinationer finns i lättare och svårare varianter.
Lejon 2 har en släng av en variant där koncentrationen är påverkad. Bra att veta det för oss, många bitar föll på plats....
Karin: Ja, jag tror också att många skulle få diagnosen. Ibland vet jag inte om det är så bra med just diagnoser. Allrahelst inte när det är beteenden som togs upp här. Jag vet inte om jag är ute och cyklar men jag tror att en diagnos kan få ett barn att känna utanförskap.
Bambi: Det kan så klart vara skönt för föräldrarna att få en förklaring. Jag hittade fler symptom på nätet, t ex att det är svårt att koncentrera sig på sådant man inte är intresserad av och att man lätt tar sig an roligare saker än sånt som är tråkigt. Dessutom att man väntar med saker till sista minuten. Jag tycker de här beteendena är de naturligaste i världen och blev ännu mer förvånad över att det finns en bokstavskombination för dem.
Jag har en arbetskamrat vars bror (tror jag det är eller så är det någon annan släkting) fick diagnosen ADHD när han var 25. Han själv säger att så mycket bättre det hade varit för honom att fått det beskedet när han var mycket yngre. För han förstod att allt inte var som det "ska". Det där med bokstavsbarn beror nog på hur graft det är .
Jag vet att både barn och personer runt omkring dom kan ha det väldigt jobbigt.
Det är nog olika från person till person. Vissa kanske blir "stämplade" av en diagnos. Kanske har jag fel men det känns så.
Jag tror att vi skulle klara av ett barn med lättare symptom men inte heller där vet jag helt säkert. Vi lär få veta hur barnet agerar och bestämma oss utifrån det i så fall.
Skicka en kommentar