Så här ser det ut så fort jag sätter mig vid datorn. En katt och en hund i mitt knä (yffen syns dåligt men han sitter också där). Även gammelkatten gjorde ett försök att komma upp men insåg snart att det inte var någon idé. Yffen gav sig också efter en stund och då gjorde lillkatten likadant.
För en stund sedan speglade hon sig
och jag tror hon tyckte om det hon såg.
~~
Jag fick schemat för mitt nya jobb igår och insåg att vi inte kommer att kunna ställa upp som jourhem - att det är enbart familjehem som gäller för vår del. Och naturligtvis fick vi en förfrågan om att ta emot två barn akut som jourhem idag. Är det inte typiskt?
Det är tråkiga saker som händer i min omgivning, vänner som har råkat ut för hemska saker, en mamma som idag fått besked om att hon håller på att förlora synen. Och här sitter jag och skriver om hundar och katter...
Samtidigt har det blivit för mycket av allt sorgligt och yffen och katterna piggar faktiskt upp. Det behövs just nu.
7 kommentarer:
Tråkigt att höra att det händer så mycket jobbigt hos dig. Men på något sätt kan man bara ta in till en viss gräns (fast det är nog tur)
och sen måste man försöka hitta ljuspunkter. Djuren är härliga!
Ja, det är tur att vi har djuren, där får man många orsaker att skratta. :)
Det är en rikdom att få ha djur. De ger en så mycket och är så naturliga i sitt beteende.
Man behöver bara ett par minuter, sen har pulsen gått ner och man känner sig stärkt.
Det är viktigt att fylla på depåerna när det finns så mycket tråkigheter och hemskheter runt omkring en.
Det gör inget att du skriver om djuren för dom tillhör ju ditt liv. Sen är det tråkigt att dina vänner råkar ut för tråkigheter i sina liv. Men du får inte ha dåligt samvete för att du njuter av det du har.
Jag håller med - skulle världen bli bättre om vi alla gick omkring och sörjde allt elände omkring oss?
Jag tror (efter lång erfarenhet av eländes elände) att det är de små vardagliga glädjeämnena som håller oss över vattenytan.
Just pga tråkigheterna i min familj, har jag bloggen som ventil. Därför tycker jag det är härligt att fly hit och skriva om katterna eller bara flamsa runt om trevliga saker. Tråkigheterna måste jag ju leva i hela dagarna så det vill jag ju inte ha på bloggen åxå. Så jag tycker det är helt okej. Dessutom gillar jag läsa bloggar som är trevliga/roliga, bloggare som bara skriver lessamheter flyr jag ifrån.
Å jag älskar dina katt och Yffenbilder. Tyvärr tjyvkikar jag ofta,, menar att det inte alltid jag lämnar en kommentar.
Bloggblad: Du har så rätt, hur skulle man annars orka...
Rita: Det är ju faktiskt ett sätt att fly tråkigheterna för en stund, även om de finns där i bakhuvudet.
Jag läser själv ibland många bloggar utan att kommentera. Det har man ju all rätt till.
Skicka en kommentar