onsdag, augusti 30, 2006

På en vecka...

... har det hänt otroligt mycket. Dottern har plötsligt växt och det har gått i raketfart. Idag, när hon kom hem från skolan, kände jag inte igen henne. Jag såg henne närma sig huset och även om jag borde ha känt igen kläderna så kopplade jag dem inte till henne.


Vår lilla tjej...




... är på väg in i vuxenlivet...



... och jag får en klump i halsen...
Upplagd av kl.

5 kommentarer:

Bambi sa...

Vilken söt dotter! Instämmer, det går rysligt fort....

9:06 fm
Anonym sa...

Instämmer med bambi! Kläderna ja.... säger jag som har tre!

9:44 fm
Monica med yffen sa...

Förra veckan var hon inte längre än jag till växten. Jag är helt bombsäker. Nu är hon plötsligt längre och när hon går iväg med en mapp under armen och säger att hon ska till en kompis och jobba med skolprojektet, känns det att det händer saker. Likaså har hon ändrat utseende sedan hon börjat sjuan.

Anne-maj: Jo, jag kände igen kläderna men jag kände inte igen människan i dem. :)

11:04 fm
Anonym sa...

Du kan vara glad du att det har dröjt så länge som det har gjort med M. Hon har haft turen att få vara "liten" länge. Jag ser tjejer dagligen, som går på lågstadiet, som ser ut som miniatyrtonåringar. Det är sorgligt

9:25 em
Monica med yffen sa...

Det har också varit några avancerade barn i M:s omgivning sedan tidigt mellanstadie men hon själv har tydligen inte varit lockad att byta stil så tidigt. Och visst finns det tjejer i sjuan som skulle kunna tas för artonåringar också. Dit har hon inte kommit än, tack och lov.

8:36 fm

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)