På söndag åker Lena hem igen. Det är en månad tidigare än beräknat.
Vi har haft lika många roliga och härliga som otroligt tuffa och jobbiga stunder. Det har inträffat saker som jag aldrig hade kunnat drömma om och vi var tvungna att fatta ett beslut om hon skulle åka med de barn som återvänder hem på söndag eller om vi skulle chansa att saker skulle ordna sig till det bättre och hon skulle vara här ytterligare en månad, trots att vi börjar jobba och inte har lika mycket koll på vad som händer.
Vi beslutade om hemresa för henne redan nu. Jag har otroligt dåligt samvete för det men samtidigt törs jag inte chansa och dessutom har hon själv inte koll på att hon reser hem tidigare. Ingenting har förändrats, trots att vi blev tagna på sängen över saker som inträffade, och hon får så klart komma tillbaks nästa sommar men bara under vår semester, när vi är lediga och kan ha koll.
Ändå känner jag mig som ett stort monster som gör det här och mitt dåliga samvete kommer att finnas kvar länge, länge efter att hon har åkt.
Det här blev kryptiskt men det är svårt att berätta något utan att berätta allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Du vet att du har mitt fulla stöd. Dom som säger annat vet ju inte vad dom pratar om egentiligen. Du ska inte behöva gå med dåligt samvete. Fast det är ju lätt för mig att säga.
Ni gör helt rätt i ert beslut om att låta henne åka tidigare. Även om jag inte har en aning om vad som hänt så har det i alla fall varit något som ni behövt tänka till om. Du behöver inte alls ha något dåligt samvete! Innerst inne borde du veta det Monica. Du som är så klok och generös. Döm inte dig själv för hårt nu! Klart det måste kännas tryggast att vara ledig och ha full kontroll på vad som händer med och runt henne. Lycka till på avfärdsdagen!
Gunnel: Jag slår dövörat till eftersom det är sant som du säger - de vet inte det minsta lilla uns om något. Men det dåliga samvetet lär jag inte bli kvitt, inte på något sätt.
Londongirl: Jag kan säga så mycket, att om vi inte har koll, kan saker inträffa som både gör oss bedrövade och leder till att hon aldrig mer får tillåtelse att åka till Sverige. Det är bäst för alla parter att vistelsen upphör nu.
Och avfärdsdagen, ja... Den är fruktansvärd vidrig. Vet inte hur jag ska lyckas hålla humöret uppe för att göra det lättare för henne, när det är så sorgligt. Hon vill absolut inte åka...
Tråkigt att det inte blev riktigt som ni hade tänkt er! Men även om hon åker en månad tidigare har ni ju gjort (och gör) något jättefint för henne som hon säkerligen kommer att minnas i resten av sitt liv!
Karin: Ja, det är synd men det är inte slut i och med det här. Hon kommer igen nästa sommar - under vår semester. Och hon förvissar sig om det flera gånger varje dag, att hon verkligen får komma tillbaka.
Det var ledsamt att det skett tråkigheter, men instämmer med de andra- dåligt samvete skall du definitivt inte ha! Hon har ju fått vara hos Er och får komma tillbaka, det tror jag hon är helt nöjd med.
Jag skulle å andra sidan haft dåligt samvete när hon åkt på ordinarie tid i augusti också.
Och om hon skulle ha stannat, kunde värre saker ha inträffat som gjort henne själv olycklig framöver, så det är ju för hennes egen säkerhet. Märker du att jag också försöker intala mig själv? :)
Dom som gnäller mest är dom som själva gör minst. Heder åt er som ställer upp för andra.
Och angående familjehem: om det nu är så mycket pengar, så finns det väl inget som hindrar att dom som gnäller också ställer upp och därmed håvar in storkovan.
Vid dagens slut är det handlingar som räknas, inte snack.
BGAN: Det låter nästan som om du skulle veta vilka gnällspikarna är. :) Det stämmer in på just de här, de lyfter inte ett finger för någon annan.
Ja, inte blir man familjehem p g a arvodet, vad folk än tror, men det vore jobbigt om barnet själv eller dess föräldrar ifrågasatte att vi "tjänade pengar" på att ha barnet boende hos oss.
Försvann mitt inlägg eller har du spärrat mig :)
Eller skrev jag fel?
Jag har inte fått ngt inlägg från dig??
Då blev det nog något galet med wv - så att jag klickade bort det utan att det gått in.
Det var bara ungefär som de andra skrivit nu. Att ni gjort en för henne ovärderlig insats - och att hon nog inte skulle må bra själv av att vara ensam om dagarna.
Helt ensam skulle hon inte vara. K håller på med huset och kan inte ha så mycket koll. Det är just såna gånger det har inträffat saker.
Säger precis som övriga - det ni gjort för henne är avsevärt mer än vad människor i gemen gör. Det är ngt som hon kommer bära med sig i hela sitt liv, att människor ställer upp - för henne! Helt utan egen vinning. En otrolig gåva helt enkelt. Att ni är tvungna att avsluta det i förtid är ju för att bespara henne från tråkigheter om jag förstått det rätt. Så även om Du har dåligt samvete är det det enda ni kan göra. För hennes skull framförallt, men även för er.
Jo, så är det. Det är det enda vi kan göra just nu och jag hoppas att hon kommer att bära med sig de ljusa stunderna, för det har varit en hel del såna.
Och så är hon ju tillbaks nästa sommar igen.
Ni gör helt rätt. Ni tar med andra aspekter och vill ju göra det rätt. Ni har haft Lena länge hos er och det är ju heder åt er.
Jag tror det var det enda rätta att göra men just nu känns det väldigt tungt.
Skicka en kommentar