Det var väldigt tyst och tomt när vi kom hem. Lena lekte med Barbie innan vi åkte hemifrån. De är utplacerade på golvet och hennes säng är obäddad. Jag klarar inte av att gå in där och städa upp just nu, det blir bara för mycket.
Samtidigt som vi återvände hem från Arlanda, var hon redan hemma i Moskva. Så långt bort...
Och nu ligger hon säkert och sover i sin säng på barnhemmet.
Ett år... Det låter länge men vi vet hur fort det här året gick. Snart är vi där.
12 kommentarer:
Jag förstår dig - men kan inte ana hur hon känner det när hon är "hemma" igen...
Jag har fått veta att barnen har massor av kul på det läger som hon åker till idag. Det är discon, idrottstävlingar och full fart hela tiden. Det kändes bra att höra.
Kram till dig!
Skönt att höra att dom får ha lite kul på lägret också. Hon, hoppas jag, tycker nog det är kul att träffa sina kamrater också. Och som du säger ett år går fort. Snart är det dags att åka en sväng till Arlanda igen och hämta hem henne.
Jag hoppas att hon tycker det är kul med kompisarna. På Arlanda tyckte hon inte det men då var hon så ledsen.
Och ja, ett år går fort.
Vad bra med läger! Då får hon annat att tänka på, kamrater och roliga saker :) Tittade på hemsidan, ledarna som är med barnen till Sverige, är det folk som jobbar på barnhemmet?
Ibland är det personal från barnhemmet som reser med barnen, ibland är det socialassistenter. Igår var det en urgullig socialassistent som hämtade hem dem.
Skickar kramar, och instämmer med övriga skönt med läger. Det blir nog bra ska du se!
Bambi: Tack. Jag tror säkert att hon har fullt upp på lägret. Hoppas det, så hon inte hinner tänka så mycket.
Ett år går fort. Hur funkar det under året som ni väntar till nästa sommar? Kan ni skriva till varandra? Vet ju att hon inte kan så mycket svenska men kan ni skicka kort osv? Saker går inte eller hur? Hon får inte behålla dem, visst var det så?
Mamma, som är rysktalande, har ringt till barnhemmet under året som varit. Nu lärde sig Lena lite svenska i år så jag ska själv försöka ringa.
Vi har tidigare skickat paket med saker men det ska vi sluta med eftersom hon inte får behålla dem. I år fick hon inte med sig några foton hem eftersom jag tänkte skicka några lite då och då. Brev går inte eftersom hon inte kan läsa svenska.
Nu dröjer det emellertid innan vi kan ringa eftersom hon är på läger men det ska bli spännande att se om hon pratar såpass mycket svenska att vi kan prata över telefon.
Att du orkar! Jag har inte känslan som du upplever. Hoppas tiden går fort så är Lena hos er igen. I min ridgrupp rider Alesia, som är från Ryssland. Hon flyttade hit till sin familj i vår by. Innan hade hon pendlat hit på somarna och så. Hon är cirka 17 år och sa att hennes namn satavas med s! Alesia alltså.
Det känns ändå lättare det här året än förra sommaren då hon åkte. Då grät jag i flera veckor efteråt. Kanske är det rätt som de andra sommarföräldrarna säger, att man vänjer sig.
Vet du från vilket barnhem Alesia kommer?
Skicka en kommentar